Välkomna!



Älskar ni också hundar? Lever ni med hund eller önskar ni göra det? Hur ni än förhåller er till hundar så finns det säkert något i min blogg som är läsvärt.


lördag 22 augusti 2015

Hundar

Hundar i alla former, storlekar och färger vi älskar dom alla. Men ofta har man en eller par favoritraser som man fastnar för. Jag har haft whippetar, gårdshund och pudelblandning och alla har varit olika till sättet. Personligheter har alla hundar även inom samma ras men man kan ändå hitta rastypiska beteenden. På facebook är jag med i några olika rasgrupper där man tydligt ser att alla whippetar oavsett var i världen dom befinner sig är lika till sättet. De leker på ett visst sätt, de vilar på ett och de springer på ett annat. För alla hundar vilar, de är bara det att de gör det på olika vis. Jag skrattar ofta när jag ser bilder på whippetar som ligger på rygg med alla fyra ben rakt ut stödda mot en soffrygg eller gårdshundar som vilar som paddor på en filt eller en gräsmatta. Jag är helt säker på att ni med andra hundraser känner igen detta och kan se andra beteenden som hör till just den rasen.
Här ligger Norton "paddan" bredvid sin kompis Allan. Såhär ligger gårdshundar utsträckta med magen mot marken. Jag har sett mängder med bilder på just denna liggstil och det ser så skönt ut. Jag hade tänkt att slänga mattan han ligger på men Janne upptäckte att den är något av en favorit så den fick bli kvar. Tack, sa Norton!

När det kommer till lek kan man tydligt se vilka hundar som leker bra ihop och vilka som leker mindre bra ihop. Även om alla hundar talar samma språk och förstår varann är det inte säkert att de är en bra matchning. En del älskar att brottas och ha närkamp medan andra mest vill springa runt och jaga varann. Klart att det kan fungera ändå men där ser man en tydlig skillnad mellan raser. Norton växte upp med en kinesisk nakenhund "Sigge" och en pudelblandning "Knut" som båda tyckte om att bli jagade runt i trädgården. Att jaga med för den delen. Norton däremot ville brottas och närkampa. Det fungerade jättebra när Norton var en valp och inte betedde sig som en kanonkula, men när han blev äldre och tung tyckte de små hundarna att det gjorde ont när han sprang in i dom med full fart och brottades. Då fick matte gå in i leken och avbryta när det blev för tufft.

Hursomhelst så är det roligt att det kan skilja sig så markant mellan vardagliga beteenden som egentligen inte har något med arbetsegenskaper att göra. Jag har helt klart fallit pladask för vinthundar även om jag naturligtvis älskar alla raser.

söndag 5 juli 2015

Hundras jag är nyfiken på att veta mer om

Nederlandse kooikerhondje är för mig en ganska ovanlig hundras här i landet och jag kan inte påstå att jag varken träffat eller sätt särskilt många. Det finns ett exemplar i stan vad jag vet och den verkar vara en mycket trevlig hund som är följsam och stabil. Jag har sett ett tv program om rasen där den beskrivs som just följsam och lättlärd.

Detta tillsammans med sitt milda fina utseende gör att jag vill veta mer om rasens egenskaper och jag delar detta här.

Koiikerhondje härstammar från Nederländerna där den användes som gårdshund och "lockhund" vid andjakt och den tillhör spanielraserna. Tack vare att hunden ska arbeta tillsammans med sin ägare är den mycket lyhörd och intelligent. Det gör även att den som äger en sån här hund behöver låta den få mental stimulans och berikning för att få en nöjd och tillfreds individ. I utbyte mot detta har ägaren en lojal och trogen hund som kan användas till en mängd olika aktiviteter. En uppfödare av rasen säger själv att det är bara fantasin som sätter gränserna då rasen är så pass allsidig.

Svenska kennelklubben beskriver rasen som en alert och intelligent hund. De säger också att hundarna utvecklar personligheter och charm som gör den till en älskad familjemedlem. Av ägaren krävs det en konsekvent fostran för att få den följsam och harmonisk. Dessa hundar är avlade på att reagera snabbt på signaler, därför behöver ägaren ta till vara på denna egenskap och nyttja det under aktivering och träning.

Det verkar inte finnas några nämnvärda sjukdomar som följer rasen. Den unika stamboken med
individer från hela världen har gjort rasen sund och frisk.


Tack vare detta är hundarna pigga även i hög ålder och de blir ofta gamla.

Jag hoppas att jag har turen att få träffa en koiiker en dag som bekräftar att rasen är så fantastisk som den beskrivs.

Härliga sommartider

Norton ligger mest i skuggan de här varma sommardagarna. Han försöker hitta svala liggplatser vilket han lyckas rätt bra med. Ofta ligger han i en rabatt där jorden är sval eller så ligger han helt utsträckt i gräset med magen mot det svala.
Sommarstugan har visat sig från sin absolut bästa sida för oss alla. Vi fixar i trädgården, njuter, badar, åker båt och har det bra. Norton har blivit en riktig badpojke, han vill inte lämna badet utan att ha doppat sig och simmat lite. Han dyker ofta ner med hela huvudet och hämtar vass och annat från botten. Vi hade nog aldrig trott att han skulle uppskatta vatten så mycket som han gör. Igår var en så varm dag att vi fick bada mammas whippet Harry för att kyla ned honom. Förmodligen tyckte han själv att det var ganska skönt då han följde med ner utan protest.

Varma dagar är väl egentligen det minsta bekymret, det har vi väntat på hela långa vintern och den ovanligt kalla våren. Men sen finns det folk som inte vet bättre, som lämnar sina hundar i överhettade bilar. Har läst på flera ställen att räddningen har varit en krossad bilruta för att få ut hunden men har även sett att i vissa fall har det varit försent. Hunden har dött av värmen. På sociala medier har jag sett bilder på skyltar uppsatta vid parkeringar där det står att bilrutan kommer att krossas om man lämnar hunden för länge i varm bil. Att det ens behövs är skrämmande!

Jag lämnar detta otrevliga ämne för ett som är lite trevligare. Ett av sommarprojekten i stugan har varit att bygga en utkiksplats till Norton. Är det nåt jag har lärt mig om gårdshundar så är det att dom gärna har en plats vid ett fönster som dom kan sitta och spana ut igenom. Därför bestämde jag mig för att med hjälp av Janne (såklart, kan inte helt själv än) att bygga en kombinerad förvaring/utkik. Jag köpte två stycken färdiga hyllplan av furu på brädgården. Av dessa mätte vi upp bitar, sågade och skruvade tills vi fick till den.

Norton hjälper såklart till...
Nu sitter våra fönster lågt så jag kunde inte göra exakt så som jag hade tänkt från början. Då hade förvaringsfacken blivit alldeles för små. Jag hade velat haft tre våningar men fick nöja mig med två.
Dag två i projektet ser ni på bilden över. Norton är där och hjälper till med det han kan. Han lägger sig gärna där matte ska sitta. Det svåra när man inte har erfarenhet av möbelsnickeri är att få det på millimetern rätt med att borra. 
Här är hyllan/utkiken klar efter mycket svett. På toppen är platsen givetvis förhandsbokad för en liten hundrumpa. Övriga fack ska invigas med korgar och andra mysiga saker. Tänk vilken bra kombo det blev. Eftersom stugan är liten och det är ont om förvaring så känner jag mig väldigt nöjd med mig själv just nu ;) Hoppas bara att den blir lika populär hos Norton.
Målad och klar. Härliga Hund tidningen ligger självklart redan i hyllan/utkiken så fattas det bara lite korgar. Hundrumpan är också på plats.

onsdag 27 maj 2015

gammal kärlek rostar aldrig

Bloggen har fått en rejäl paus med fundering på om jag ska sluta helt då jag har ont om tid. Men samtidigt så är bloggredskapet så givande att det är svårt att sluta. Det är inte bara skönt att skriva och tömma hundtankarna utan jag hittar alltid nya spännande saker i hundvärlden.

Första numret av Härliga Hund damp ned i brevlådan häromdagen. Just precis, jag har tagit en prenumeration av tidningen under sommaren och vet att jag kommer få mycket underbar hundläsning. Härliga Hund redaktionen har enligt mig en sund syn på hundlivet och jag kan varmt rekommendera deras pappersupplaga likaväl som hemsidan.

Norton njuter av att sommaren är på väg. Att vara ute är en gårdshunds dröm och han är helt slut på kvällarna. Även om Norton numer mår bra på det foder som han äter så är jag orolig att det inte är tillräckligt. Ni som följt Nortons sjukdomshistoria vet hur känslig han är och jag börjar få slut på idéer nu. Han äter fortfarande 100% vom med tillskott av benmjöl och vid tillfälle mineraler och vitaminer. Jag har rådfrågat flera av de stora färskfodermärkena och de kan inte råda mig. Det verkar mest som att de säljer in sina egna märken utan att förstå hundens problematik. Om det är nån som vet vart jag vända mig för att få kunnig guidning inom foder så mejla mig gärna.

Gå tillbaka till torrfoder är helt uteslutet då vi ser markant skillnad på vår hund. Buken är inte längre spänd, darrningarna mellan måltiderna är borta, rastlösheten är utbytt till lugn och ro och den allmänna hälsan är helt klart bättre. Norton har en helt annan levnadsstandard idag än för ett år sedan och det är foderbytets förtjänst. I torrfoder är spannmål av olika slag huvudingrediensen vilket är ett relativt nytt påhitt för våra hundar. Även om hunden som tamdjur har utvecklats bort från vargen så får vi ta i beräkning att i tiotusentals år har hunden ätit kött och rester från oss och fungerat alldeles utmärkt på det. Torrfoder har i relation till detta funnits på marknaden i mindre än hundra år och då är det inte helt omöjligt att vissa bieffekter dyker upp som till exempel allergier och magproblem. Diskussionen kan bli lång och det är upp till var och en hur vi utfodrar våra hundar, huvudsaken är att hunden mår bra.

torsdag 16 april 2015

Senaste nytt

Kvinnan kunde inte betala taxiresan, då tog chauffören hunden som pant. Läs mer HÄR

Kolla in 9 anledningar till att man ska ha hund HÄR

Ännu en kändis "asseccoarhund" i miniformat, kolla in Monte på bild HÄR

Expressen listar de populäraste raserna HÄR

torsdag 2 april 2015

Funderingar

Jag funderar mycket kring allt som rör hund och ofta kommer tankarna ned här. Nu har det inte blivit så på sista tiden så ofta som förut då jag har mycket annat att göra. Men då och då är det kul att dela med sig av hundtankar och ibland håller andra hundmänniskor med mig och ibland inte.

När jag köpte min andra whippet för länge sen sa den uppfödaren att den här hunden är speciell, han är en sån där "kryddvalp". Det lät oerhört charmigt och lockande, vilken valpköpare vill inte ha en speciell valp? Det som menades med "kryddvalp" var att just den här hunden hade en utmärkande doft kring öronen och stack man dit näsan så kände man den här doften tydligt. Nu var det inte bara därför jag valde den här valpen men jag minns det så väl och detta fenomen har följt mig i tankarna genom åren. Varför jag tar upp detta här är av den enkla anledningen att den valpen var en hund med autoimmuna sjukdomar och allergier som visade sig när han var runt 5 månader. Nu är det så att Norton luktar "kryddigt" i ansiktet och han bär också på en kronisk sjukdom. Skillnaden är att Nortons doft sitter mellan ögonen, högst upp på nosryggen, whippetens doft satt runt öronen.

Är detta bara ett sammanträffande? Min teori som inte styrks av någon annan än mig själv, är att denna "kryddiga" doft man kan känna redan från att hunden är liten är en förvarning om att något i kroppen är i obalans. Det sitter många körtlar runt om på hundens kropp, däribland runt ögon och öron. Det skulle kunna vara så att det utsöndras hormoner och dofter i dessa körtlar beroende på vad som är i obalans och vilka hormoner som spelar in. Det kanske utsöndras från andra körtlar också men att vi känner av detta i hundens ansikte beroende på att vi oftast är där och pussar och gosar med hunden.

Jag tycker mig känna en skillnad på dofterna mellan hundarna. Även om whippeten är död sedan många år kan jag ändå minnas hur han doftade runt öronen. Den lukten var inte obehaglig på något sätt, den var faktiskt "kryddig". Nortons doft mellan ögonen är mer stickande i näsan och mer påtaglig. Janne och jag brukar skoja med Norton och kalla honom gödselstacken eller dyngstacken... Detta är dock bara ibland och jag har ännu ej noterat något samband. Jag söker efter ett mönster för att avgöra när denna doft framträder men kan inte säga att den har med något speciellt att göra. Kanske händer detta när bukspottkörteln är aktiv och startar igång någon hormonell process i Nortons kropp.

Jag har tidigare nämnt att hundar har en hälsningsprocess när de träffas och den är extra lång när hundar träffas för första gången. Ceremonin börjar med att de luktar varann i ansiktet, går vidare på halsen, ljumsken och sist baken. Forskarna tror att hälsningen går till på det här sättet för att de olika körtlarna som är placerade på dessa ställen talar om olika saker. Genom att lukta igenom hela kroppen på varann får hundarna veta hur gammal den andra är, vilket kön den har, om den är frisk, vilken hormoncykel hunden har och antagligen mycket mer än vi förstår. Om det är så tycker jag att min teori kring dessa "kryddvalpar" borde innehålla ett korn av sanning.
Anledningen till att två av mina hundar har doftat från körtlar är för att de burit på varsin sjukdom. De har inte bara haft olika dofter, de har även haft olika sjukdomar. Mina friska hundar har inte haft någon utmärkande doft.

 Är det någon mer som har hört talas om "kryddvalpar"? Någon som har noterat starka dofter kring sin sjuka hund? Har ni tankar kring det här så kommentera gärna eller mejla.

måndag 23 mars 2015

1 steg framåt och 2 steg bakåt

I ett tidigare inlägg så skrev jag om hur vi kastrerat Norton och att han samma stund som tratten åkt av bröt av klon på sporren. Så nu har han gått en vecka till med tratt för att undvika allt slickande på en öm sporre. Klon lossnade helt så det har läkt väldigt fint. Tack och lov har det varit torrt ute så vi har inte behövt krångla med vattentätt bandage och sånt. Såret efter klon har gått ihop och det har sett torrt och fint ut under hela läkningen. När jag var dagmatte åt manchesterterriern Lennox så bröt han en klo på en sporre som faktiskt var ganska svårläkt. Veterinären tog bort hela klokapseln och bandagerade men då det var blötväder och slask ute så var det svårt att hålla såret torrt och rent. Jag minns hur vi varje promenad fick tejpa platspåse runt för att hålla det fint.

Såret efter kastrationen har läkt jättefint och han verkar ta det hela med ro. Någon större förändring har vi inte märkt av än. Dels har det inte gått så lång tid och sedan har han fortsatt varit dämpad på grund av klobrottet. Däremot är det många hanhundsägare som redan efter två veckor märker av en liten förändring i hunden efter kastreringen. Många upplever att intresset för tikurin och andra starka dofter börjar avta.

Igår var det i alla fall dags att gå en lite längre tur vilket gladde oss alla. Norton var helt galen och ville busa hela tiden. Inte lätt att vara matte då som måste försöka hålla honom lugn när man själv blir glad av att se att han mår bra. Hursomhelst så har han mycket energi i kroppen efter tre veckors vila så jag har full förståelse för hans urspårningar. Resten av dagen var allt som vanligt och vi alla njöt av att Norton kunde ligga i soffan utan tratten. I morse däremot kl 5 så vaknade vi av att han låg och smackade och slickade sig runt munnen. Jag vet att hundar gör så när de behöver spy eller har ont i magen så vi tände lampan och såg att Norton låg i "böneställning" på golvet. Onej kände jag i hela kroppen då jag trodde det var dags för hans kroniska inflammerade bukspottkörtel igen att bli akut sämre. Jag tog ut honom på en liten promenad och han rastade sig som vanligt. Janne plockade upp Norton i sängen och masserade magen och efter en stund slappnade Norton av tills han somnade. Kort därefter började magen att köra och kurra högt. Trots att han piggade på sig är Janne hemma med honom idag om det skulle behövas ett akut veterinärbesök och han har heller inte fått någon mat ifall att det skulle vara bukspottkörteln som är irriterad. Kroppen startar igång bukspottkörteln vid födointag och om det är ett riktigt skov på gång så kan vi häva det genom att låta magen vila från mat. Under dagen så har Norton varit som vanligt som om det magonda aldrig hade hänt.

Jag har försökt att sätta mig in i kronisk pankreatit och vad det innebär för hunden. Detta kan du läsa om under fliken till höger på startsidan. Men vissa symtom eller tillstånd förstår jag mig inte på. Kan det ha varit ett skov på gång eller var det vanligt magknip? Böneställningen indikerar på att bukspottkörteln har reagerat på något men att det gick över så fort tyder på att det var något annat. Jag blir inte riktigt klok på det här ibland. Jag har läst lite under dagen om hundar som har magknip av alla olika slag och visst kan man se ett samband mellan kronisk pankreatit och andra magproblem. Vi får se om detta återkommer eller om det går tillbaka till vad det var innan. Det har ändå varit en längre period som varit lugn i hans sjukdomstillstånd.

Nu håller vi tummarna för Norton

torsdag 19 mars 2015

Kunde inte låta bli

Urgulliga strumpor

99 problems

Lilla, underbara Norton skulle just bli av med tratten i måndags då han bröt klon på ena sporren.

Jag hade just varit hos veterinären och tagit bort stygnen efter kastrationen och det var en pärs för Norton då han är riktigt rädd. Han är så rädd att han blir panikslagen så vi jobbade snabbt men det gick bra ändå. För att lätta på spänningarna i kroppen så åkte jag till mamma för att låta honom springa i trädgården. Även om det är absolut skönast för Norton så kan jag inte låta bli att känna en slags lättnad och frihetskänsla för honom då tratten åkte av och han fick springa fritt. Knappt tre minuter in i lösdriften så stannade Norton och såg märklig ut. Jaha, vad hände nu då, tänkte jag. Jag såg då att klon på ena sporren stod åt helt fel håll och det rann lite blod. När vi kom in till mamma så hade klon lossnat av sig själv och det blödde knappt något. Så nu går han fortfarande med tratt och de första dagarna fick han ha bandage. Nu peppar peppar hoppas vi att den lilla killen med 99 problems snart blir återställd så att han kan härja omkring som vanligt.


onsdag 18 mars 2015

Hund nyheter

Jaha uppdaterar mig i hundvärlden och jag länkar som vanligt vidare här.

Hund hittad i brunn- oklart vad som skett SVT nyheter

Hittade hundar kan vara smuggelhundar HD

Fransk hjärtmask GP

fredag 13 mars 2015

Ett hundhem

Hemma hos min moster och hennes familj hittar man många mysiga saker. Bland annat hittade jag dessa två skyltar som jag älskar.

Love them!!!

Äntligen tillbaka med dator och tid

Fick tillbaka min dator lagad och klar. Tråkigt det där när teknik som är en månad gammal går sönder. Men så är det och saker är saker. Norton däremot är vår lilla hund som vi värdesätter mest av allt. För en vecka sedan genomgick han en kastrering som gick bra och såret har läkt fint.

Tanken var att Norton skulle vara kvar till hälften i kenneln men eftersom han tidigt blev sjuk i kronisk bukspottkörtelinflammation så utgick han såklart ur avelsprogrammet. Tack och lov för att det finns uppfödare som inte avlar på sjuka hundar. Vi hade funderingar på att kastrera Norton direkt efter det men det var osäkert om han ens skulle kunna bli en gammal hund. Han insjuknade ett par gånger i pancreatiten och det var så pass illa att vi trodde att vi skulle få ta bort honom. Efter flera foderbyten mår han nu så bra att vi valde att kastrera honom av den anledning att det ständigt finns löptikar i området som stressar Norton till den grad att det påverkar hans vardag till och från.

Forskning kring kastrering av hanhundar har visat att vissa beteenden minskar medan andra förblir oförändrade. Hanhundar som är aggressiva mot andra hanhundar kommer förmodligen att vara det även efter kastration. Det handlar om invanda beteenden och osäkerhet som inte försvinner så lätt med testosteronet. Däremot blir hundar mindre rymningsbenägna då dofter efter tikar inte längre blir lika intressanta.

Nu hoppas vi att Nortons mage och tarm blir ännu bättre än vad den redan är då kroppen förhoppningsvis blir av med stresspåslaget av tikdofter. Och som vi vet är stressreaktioner nödvändiga för prestationer för stunden men under en längre tid får kroppen svagare immunförsvar och andra mindre bra följder.
Norton har varit jätteduktig med tratten och på måndag ska stygnen bort så då blir han fri. I sju dagar gick han inflacam som är både smärtstillande och antiinflammatoriskt. Även om Norton ska hållas relativt lugn en liten stund till så kommer vi ta med honom till stugan i det fina vädret. Att skrota i trädgården i koppel är bättre än att hänga inne och tråka, säger han ;)  

lördag 21 februari 2015

Norton vann på Dog News

Åhhhhh vad roligt!

Jag deltog i en tävling på Dog News där man kunde vinna en superfin hundbädd och jag vann.

Dog News är Sveriges största nyhetsblogg om hundar. Bloggen innefattar en mängd spännande, roliga, givande och ibland upprörande nyheter och inlägg om vad som sker i hundsverige. Du finner tips på hundprylar, lagar och regler kring hundbranschen, tävlingar där du kan vinna fina saker och massa annat läsvärt.

Den här fina bädden vann vår Norton
Tävlingen anordnades av DOG NEWS

Gå in, läs och njut av allt som rör hund!

Inspiration

Kan ni precis som jag bli inspirerade av alla klipp man får se på duktiga hundar överallt på webben? Hundar som är superlydiga, som gör konster man inte kunde drömma om att en hund kunde utföra inspirerar till träning med sin egen. Ofta får man lust att träna sin egen hund och man tar tag i det men det rinner ut i sanden efter ett tag. Jag tror det beror på att många hundägare inte vet hur man ska komma vidare i träningen och därför ger man upp. Snart drar vårens alla kurser igång på hundklubbar runt om i Sverige och platserna fylls fort. Att gå en kurs är väldigt givande för både hunden och dig, man får tips och råd under kursens gång samtidigt som ni utvecklas. Jag blir alltid förvånad över hur lättlärda hundar är och innan man vet ordet av så ligger hunden före mig i träningen. När Norton och jag gick en kurs i rallylydnad på Vingåkers Hundklubb så avancerade han väldigt fort och jag upptäckte att det var jag som bromsade honom i utvecklingen. Jag upptäckte att för varje träningstillfälle så ökade Nortons mentala uthållighet och att jag som förare blev tvungen att lita på att han klarade av momenten utan för mycket styrning.

Alla hundar oavsett ras kan gå kurs. Det finns mängder med roliga kurser och alla går inte ut på att man ska börja tävla. Det finns kurser som går ut på att få en trevlig samhörighet i vardagen med hunden som jag tror många hundägare skulle ha nytta av. Vill man inte gå en kurs finns det även klubbar som erbjuder dig att vistas på deras område sålänge man betalar en medlemsavgift. Det kan vara ett bra alternativ för den som bara vill samla inspiration och träffa andra likasinnade.

Vi som har en vinterfrusen hund tränar istället inne i hemmets varma vrå under de kalla månaderna. Vi tränar på att få Norton att hämta saker till oss. Det började med att vi såg att Norton har ett stort intresse för att bära på saker. Detta utvecklade vi till att träna i apportering av diverse husgeråd. En gammal uttjänad stekspade blev snabbt en favorit då den är lätt att greppa. Intresset för detta fick Janne att då och då ta med sig en liten gosedjursnalle ut på promenaden som han under andra halvan av promenaden kommenderar Norton att bära hela vägen hem och han gör det med stolthet.

Har man en hund som älskar alla väder bara man får vara ute så är det alltid givande att lägga spår. Förra helgen följde jag med Lena ut i skogarna och la blodspår till hennes hund Oden för allra första gången. Lenas intresse i sin hunds välmående inspirerar mig också och jag vill gärna dela med mig här till er.

Oden är en Norsk buhund som är sju månader gammal. Han är en väldigt trevlig hund med stor aptit på livets äventyr. Han har ett utmärkt temperament som visar på lugn och trygghet. Matte Lena är jätteduktig på att ta tillvara på detta och behålla hans lugn i alla situationer.
Vi åkte ut en bit utanför stan där vi först lämnade Oden i bilen och gick en kort bit därifrån där vi la första blodspåret. Det räckte med fem till tio meter där vi avslutade spåret med köttbulle. Köttbullen kommer senare att ersättas med en klöv. Sedan la vi ett likadant spår på andra sidan vägen där snön inte var lika djup. Medan spåret fick ligga en stund gick vi en liten promenad med Oden som även passade på att bekanta sig med en häst som nyfiket kom travande i en hage. De två korta blodspåren  till Oden visade sig intressera honom och Lena var tålmodig och lugn i hennes sätt att föra fram honom i spåret. Jättespännande att få följa den unga Oden i sitt framtida spårande och han visade stor kompetens för detta. Jag vill även tillägga att i pausen mellan spåren la sig Oden i snön och slappnade av och njöt av vyerna. Underbart!
Jag kommer med glädje att följa med flera gånger och bevittna utvecklingen av Oden och hans matte Lena. Jag hoppas att detta inspirerar fler hundägare att aktivera och berika sina hundar. Lena lärde sig att lägga blodspår och hon kommer ha enorm glädje av detta under Odens liv när hon ser sin hund arbeta och utvecklas.

Tack Lena för att jag fick följa med!

torsdag 19 februari 2015

Pass på

Jag passar på att skriva på bloggen mellan servicen. Införskaffade en ny och superfin dator i födelsedagspresent som visade sig inte vilja vara med på noterna. Har haft den inlämnad men utan resultat så nu ska min fina dator skeppas till Tyskland. Kommer därför vara utan ett tag till så om jag är fåordig här vet ni varför.....

Teknikens under kan man inte lita på, det är bättre med hundar. :)

Här kommer lite hund nyheter

Läs om tandläkaren som hade hund i sterilrummet på SVT

Inspireras av tjejen som har drömjobbet på hunddagis i Skövde nyheter

Läs brevet som fyraåringen skrev till hundtjuvarna på 24


tisdag 10 februari 2015

Virka och sticka till hunden

Jag har lagt ut länken förr men gör det igen till en sida med gratis mönster på hundtröjor. Det fanns visst nåt till katten också... Sidan är på engelska men kolla in den ändå HÄR

Norton

Vår lilla gulle!

lördag 7 februari 2015

Ett hundval

För en tid sedan fick jag ett mejl från en person som jag gärna vill dela med mig av. Självklart i samråd med personen ifråga. Det handlade om val av hundras och jag tror många blivande hundägare har glädje av att läsa denna berättelse.

"Hej igen!

Jag håller helt med dig om att det är rasen som styr oss och inte tvärtom! För att få ut maximalt resultat i relationen mellan hund och människa bör alla egenskaper och personliga drag vara inkluderade. Det är just därför jag har fastnat för släd och draghunds gruppen. Jag har nämligen planer på att studera till vildmarksguide, och sedan utifrån det vill jag specificera mig på fjällgudie. Drömmen är att leda fjällvandrare upp och ned för Kebnekaise. Jag utgick ifrån detta när jag började söka efter den rätta hundrasen och insåg att slädhundar är rätt grupp för mig och min livsstil. Sedan hittade jag de gosia Samojedisarna och det första jag fastnade för var såklart att de ser ut som fluffiga små isbjörnar, dör lite av söthet! Men sen när jag började läsa vidare om dem växte intresset ytterligare då det känns som helt rätt ras egenskapsmässigt också.

Jag har kommit fram till att de är hundar som arbetar med sin ägare och inte för oss, det känns viktigt för mig för att man ska få det starkaste bandet med sina fluffiga små vänner. Sen att de är uthålliga draghundar är såklart en egenskap som är viktig i mitt framtida yrke, då jag ser att jag ska kunna ta med hunden på turerna upp och ned för fjället. Vad jag har förstått mer är de relativt friska hundar i stort. Och slutligen är de en aktiv och lojal hund, lojalitet är en viktig egenskap som tycks finnas i denna ras. Det är främst detta som har gjort att jag har fastnat för dessa hundar, om du har några fler egenskaper eller någon annan information om dem som kan vara bra eller spännande att veta skulle det vara jätteroligt om du ville berätta! Du får gärna berätta om du tycker att det verkar som att jag har fått rätt uppfattning angående rasen också! :)"

Jag blir glad när jag får mejl som detta. Idag styrs vi så mycket av vad ögat ser och jag håller med om att det är viktigt att man gillar hunden till utseende också, men det ska inte vara den avgörande faktorn. Jag kommer med glädje följa denna person i sitt hundägarskap.

Valet av hundras är viktigt för ett roligt och givande hundägarskap. En aktiv hundras passar inte en inaktiv person likaväl som en aktiv person inte ska en hundras som inte klarar av aktiviteterna i fråga. Som blivande hundägare tycker jag att man till en början ska rannsaka sig själv. Är en lydnadschampion bara en dröm eller är det realistiskt för dig att lägga ner den tid och det engagemang som krävs? Är din dröm att träna agility så kanske du inte ska ha en ras som rent fysiskt inte klarar av den sporten. Det är mycket att ta hänsyn till för att det ska bli så bra som möjligt och det är lättare att göra jobbet innan man bestämmer sig än när man redan fått hem hunden och upptäcker att det inte blev som man tänkt sig.

Läs på om de olika rasgrupperna och sätt dig in i behov och arbetsegenskaper. Det finns en otrolig bredd bland våra raser så chansen att hitta en som passar är garanterad. Arbetsegenskaper är vakt, vallning, drag, jakt med flera. Rent generellt kan man säga att vall och boskapshundar är avlade för hårt arbete under långa dagar. Därav är de alerta och aktiva och kräver en likasinnad ägare. Sedan finns det variationer inom rasgrupperna där vissa rasers arbetsegenskaper är såpass dämpade att de knappt märks om man inte har ett tränat öga. Rått och grythundar är ett bra exempel på det. Idag väljer många att skaffa små terriers av olika slag för att de är fina familjehundar som anpassar sig lätt efter ägarens livsstil. Att de egentligen ska arbeta med att fösa ut grävlingar ur trånga gryt eller hålla råttor borta från gården märks knappt längre i flera av raserna. Däremot kan man enkelt ta fram de egenskaperna om man önskar.

Labrador är ett bra exempel på en ras som klarar att uppfylla alla delar då den från början är en utmärkt jakthund som ska hämta skjuten fågel i vatten och på land och lämna till jägaren. Idag är rasen även en otroligt fin sällskapshund där arbetsegenskapen är så dämpad genom selektiv avel att det som återstår är badlusten och den ständiga viljan att bära något i munnen men då duger en gammal sko bra. Däremot ser man mer och mer en uppdelning inom rasen där inriktningarna jakt och sällskap går ifrån varandra i avel.

Jag råder även till att träffa så många individer som möjligt i rasen för att ytterligare säkra valet. Alla hundar har sina personligheter och erfarenheter som format dom genom livet. Många uppfödare är öppna till att låta blivande hundägare träffa deras hundar.

Tack för att jag fick använda ditt mejl i bloggen!



söndag 1 februari 2015

Leker du med din hund

Det kan vara svårt att tro det men många av oss måste lära sig hur man leker och har kul med sin hund. Det är sant! Jag hittade en klatschig fras en gång som stämmer in bra.

"People who play with their dog, stay with their dog"

När man leker och har kul med sin hund så händer det mycket man inte tänker på. Relationen mellan er stärks och ett förtroende byggs upp. Följsamheten och lyhördheten ökar hos din hund. Gladhormoner frigörs hos er båda som förbättrar allmänhälsan.
Att dra på smilbanden och vifta på svansen ibland i samförstånd är aldrig fel.
Man kan leka på många sätt, man kan till exempel blanda in lek i aktiviteter som är nyttiga för hunden. För att göra det tydligare så kan vi ta ett jättebra exempel. När man utbildar hundar inom sök, likhundar, narkotikahundar, eftersökshundar med flera så arbetar många hundförare tidigt i valpstadiet med att leka in sökandet. Det gör man för att det ska finnas glädje, motivation och drivkraft för att utvecklas till en tjänstehund.
På samma sätt kan vi vanliga hundförare leka med våra hundar samtidigt som vi genomför en mängd nyttiga saker.

Sökövningar
Den här leken kan man utveckla till det oändliga. Hunden kan söka inne, ute, efter godis, saker, personer och massa annat roligt. Även om man gör korta sökövningar i hemmet så aktiverar ni er tillsammans och hunden berikas med att få använda sina ursprungliga överlevnadskunskaper. Hunden får spåra, söka upp och finna ett byte som den får knapra på. Dessa delar är svåra att uppfylla för hunden på annat sätt än just sökövningar och den berikas och tillfredsställs. Jag ler i alla fall när Norton kutar omkring med nosen högt och lågt och letar godbitar.

Weightpulling
Behöver inte vara så svårt som man tror. Det går faktiskt att snickra ihop en kärra själv eller låta hunden dra på något annat skrot. Att dra passar fler hundar än vad man tror oavsett ras eller storlek. Självklart passar det draghundar som har behov av detta men man blir förvånad över hur många raser det är som finns representerade i denna gren. Det handlar om att hunden ska dra en last en viss sträcka i tävling och träningsammanhang. Vill man hålla på med weightpulling för skojs skull och för att leka lite med hunden så kan man prova själv. Gå gärna in på hemsidan för Svenska Weightpulling klubben och läs mer SWBA

Earthdog
Tar fram terriern i din terrier. Ett sätt att berika din kortbenta hund med det mest naturliga den känner till, jaga under marken. Men alla har inte möjlighet att bygga gångar under marken för att träna sin grythund så för att göra denna aktivitet till något som passar alla raser kan man gräva ner saker. Frys in lite köttfärs i en petflaska med vatten och klipp bort plasten när vattnet fryst. Gräv ner isbiten med köttfärsen i en sandlåda eller någonstans där det är lite mjukare i backen och låt hunden få glädjen att gräva fram den. Den här leken är mycket berikande för hundar och speciellt de som är avlade för att lyssna vad som finns under marken och sen jaga fram det. Alla hundar tycker dessutom om att få gnaga sig genom isen till köttfärsen i mitten. Det blir som en liten jaktlek.

Canicross
Alltmer poppis bland oss hundägare. Från början var det ett sätt att träna sina draghundar under lågsäsongen men nu är det fler och fler som hakar på terränglöpning med hunden i lina. Har man ingen lust att springa så tycker jag att det är helt ok att gå, eller bara strosa omkring i terrängen. Gå in på allas.se för att se hur du kommer igång med canicross.

Bikejoring
Är även det en aktivitet med hund som ökat mycket på sista tiden. Det passar framför allt hundar som har stora behov av att få trava och röra sig ordentligt men alla hundar kan detta, det gäller bara att anpassa farten och längden efter hunden. Mycket uppskattad aktivitet som både hund och människa har stor glädje av och det kan med fördel klassas som lek då båda har kul.


Alt som man gör utöver det vanliga i vardagen aktiverar och berikar din hunds liv. Den älskar att få känna sig delaktig och behövd. Den fyller mer än gärna en funktion i familjen.

Ha så kul med hunden :)

onsdag 28 januari 2015

Vill du ge din hund en smartphone??

Det är väl klart du vill ringa hunden och ge kommandon. CES mässan 2015 bjöd på mycket spännande men en hundnörd som mig kollade närmare på Motorola scout 5000. Den fäster du nämligen som ett halsband på din hund sedan kan du ringa till den om du vill. Den har även inbyggd GPS och kamera. Kolla in klippet HÄR

tisdag 27 januari 2015

Uppäten av vargar

Dansk svenska gårdshunden sprang ut i skogen och skällde, sen blev allt tyst. Läs mer på AFTONBLADET


måndag 26 januari 2015

Hunden äter snö

Ny vecka med nya utmaningar, eller vad säger ni...?

Norton äter ganska mycket snö när vi är ute på promenad och jag kan inte riktigt utgöra varför. Vissa promenader äter han inget alls medan andra promenader käkar han ganska mycket. Det finns några tänkbara anledningar.

  • Den första anledningen är att han alltid har gnagt i sig saker när han har haft ont i magen. Han åt småsten, mossa, grenar, tuggummi och en massa andra onyttiga saker när han var som sämst i magen och tarmen. Sedan att det visade sig härröra från bukspottkörtelproblemen gav en förklaring. Jag tror dock inte att han mår så dåligt längre efter foderbytet då han inte har några av de gamla symtomen. Han är lugnare över lag och han visar inte på smärta eller obehag som han tidigare gjort. Han har under en relativt lång period låtit bli att ta upp saker från marken vilket tytt på en klar förbättring. Därför talar det inte för denna anledning.
  • Den andra anledningen är att ätandet sker i samband med att han fryser. Norton är verkligen ingen gårdshund i den bemärkelsen på vintern. Även om han gärna vill vara utomhus så skakar han efter bara några minuter. Han fryser så att håren reser sig och han blir alldeles stel. Ett täcke är ett måste när det blir minusgrader. Men att han väljer ut just små snökocker att äta verkar osannolikt om det är stressrelaterat. Då borde han ta upp annat också.
  • Den tredje anledningen kan vara att han helt enkelt gillar att käka på snö så att det smälter i munnen. Men hundpsykologen i mig säger att det inte är den här anledningen. Om man ger Norton en uppgift på promenaden så koncentrerar han sig på den. Han har stor glädje av att bära på saker så jag utesluter inte den här anledningen helt och hållet.

Är det någon av er därute som har hundar som beter sig på det här sättet?
Norton med en napp i munnen som han bar omkring på med stolthet hela promenaden. Han släpper den inte ens när han kissar.

torsdag 22 januari 2015

Hund nyheter

Vad är nytt i hundvärlden? Browsar omkring lite och delar som vanligt med mig av det jag hittar.

Kyrkan testar hundtricket Lyssna HÄR

Bota allergi mot pälsdjur? Läs mer HÄR

tisdag 20 januari 2015

Konstiga saker

Vad jag har förstått så är det inte ovanligt att ha munkorg på sin hund i Japan. Jag vet inte, jag har aldrig varit där men de är så trångbodda att behövs. Som vanligt finns det en marknad och en affärsidé på detta.....
Anknäbben, gör din hund till en gullig anka!
Jag säger nej tack

fredag 16 januari 2015

Rädsla hos hund

Det finns många hundägare som upplever att deras hund lever med rädslor. Det kan variera från lätt oro till ett panikartat tillstånd. Även om hundägaren upplever detta som besvärligt verkar det ändå vara okunskapen om hur man kommer tillrätta med det som är jobbigast att leva med. Hundar kan utveckla rädsla för en mängd olika saker som till exempel främmande människor, nya miljöer, höga ljud, barn eller andra saker som hör till vardagen. Varför hundar blir rädda är svårt att säga exakt, det är högst individuellt. Den kan vara ärftligt och det kan vara på grund av brist på erfarenheter. Det kan också bottna i trauman som satt djupa spår i hundens medvetna och hindrar den från att klara vissa situationer. Man ska heller aldrig glömma att från vargen kommer en viss försiktighet för främmande saker. Att leva med en rädd hund kan vara jobbigt för alla beroende på hur rädslan kommer fram. En hund som är rädd för raketer kan leva normalt resten av året medan hundar som är rädd för människor utsätts oftast för det varje dag. Det finns hundar som sliter så mycket med sina rädslor att de lever i ett ständigt stresspåslag.
Jag kan berätta om en sådan hund av egen erfarenhet. Min hund Knut var rädd och försiktig redan när jag hämtade honom som valp. Han var väldigt tillbakadragen och tog inga egna initiativ. Han utvecklade rädslor för allt han hade omkring sig i sitt dagliga liv och jag kunde inte hjälpa honom. Mitt misstag från allra första början var att inte miljö och socialträna honom tillräckligt, jag hoppades att det skulle ge med sig. Men det blev bara värre och värre. Tillslut levde Knut med stora spänningar i kroppen och under ständig stress. Han kände sig alltid hotad och var redo att fly eller fäkta dag som natt. Trots alla mina rehabiliteringsförsök visade det sig att ett miljöombyte var det som avgjorde allt. Han fick flytta ut på landet där hans värld helt plötsligt krympte och farorna försvann. Idag lever Knut med rädslor men han utsätts inte för dom, därför är han en mer avspänd hund som verkar gladare och positivare.

Nu behöver det inte vara så illa att man måste flytta med sin hund eller lämna bort den. Rädslor varierar som sagt i olika grader beroende på hur rädd hunden är. Vissa rädslor kan man aldrig rehabilitera medan andra är lättare att arbeta bort. Det går inte att säga i förväg om en hund kan rehabiliteras eller inte, det beror helt på hur hunden svarar på träningen och hur komplicerad rädslan är. Rädslan kan visa sig på många olika sätt, här är några:

En ökande stressreaktion och oro som att lägga svansen mellan benen, sänka huvudet, börja hässja eller vilja bort från situationen
Flyktförsök eller vilja gömma sig bakom eller under något.
Ovilja att gå fram till ett föremål eller en person som skrämmer den.
Flämtande, dreglande, darrande hund i trängda situationer. (Ex veterinären)
Hund som fäktar, visar aggression och gör utfall i trängda situationer då den inte kan ta sig därifrån. (Ex tvingas till ett hundmöte den är rädd för)
Chocktillstånd. (Ex apatisk)

Jag träffar ofta hundägare som har hundar som är rädda för främmande människor. Ibland tycker ägaren att det är pinsamt att hunden morrar eller skäller på främmande. Vi vill ju att våra hundar ska spegla oss och vara trevliga och öppna. Det här problemet kan man träna och man kan ta hjälp av sin omgivning. Resultatet varierar såklart beroende på graden av rädslan och hur mycket arbete man lägger ned. Men det är en vanlig rädsla som går att förebygga om man tränar socialträning i tidig ålder.

Vissa rädslor är uppenbara medan andra är mer diffusa. En hund som är rädd för höga ljud men inget annat är inte svår att läsa men en hund som mer eller mindre verkar rädd hela tiden kan vara jättesvår att läsa. Det kan då handla om något speciellt som hunden råkat ut för och inte blivit behandlad för, den kan då utveckla rädslor för allt möjligt och bli väldigt svårbehandlad. Hundpsykologer arbetar med att reda ut i trådarna, försöka rota fram varför hunden blev rädd från första början. Sedan lägger den upp en rehabiliteringsplan. Det kan vara ett enormt arbete och omöjligt för den som inte vet var den ska börja. I vissa situationer har valpen råkat ut för något redan hos uppfödaren och den nuvarande hundägaren står helt ovetande. Då kanske man aldrig får reda på orsaken till varför hunden är rädd.

Alla hundar kan bli rädda. Till och med specialtränade hundar kan bli rädda. Det är något som finns inom alla oss och det handlar om överlevnad. Ibland reagerar kroppen med flykt och ibland med kamp. Men det är när rädslan är ofta eller infaller tillsynes utan orsak och regelbundet som kroppen kan påverkas negativt. Det sker nämligen samma sak i kroppen som när hunden är stressad och sker detta ofta hinner inte stresshormonerna lämna kroppen och reserverna fylls inte på. Det blir en ond cirkel.

En ond cirkel kan det även bli om ägaren inte förstår hundens rädslor och befäster dom ytterligare. En ägare som ömkar en panikartad hund bekräftar att hunden gör rätt i vara livrädd. Ägare som bannar och fyar sin rädda hund bekräftar att situationen är obehaglig och obehagligare blir den om hunden inte skärper sig, då kan den rent av åka på stryk. Det kanske inte alls är medvetet av ägaren då den inte kan skilja på de olika beteendena som hundar har. Rädslan kan uppfattas som otukt och olydnad och bestraffas därefter.
Det finns flera olika sätt att träna sin hund och att rehabilitera den. Det tar väldigt lång tid och resultaten kan som sagt variera. Det finns ingen mall att gå efter utan behandlingarna sätts individuellt. Huvudsaken är att om man som hundägare misstänker att hunden lider av sina rädslor tar tag i det och hjälper hunden.

Det man kan göra som första steg är att ta hunden till en veterinär som kan utesluta sjukdom. Plötsligt utvecklade rädslor kan komma från att det gör ont nånstans. Sjukdomar som smyger sig på kan också visa sig som rädslor eller stress. Det här är omöjligt att utesluta utan en veterinärundersökning.

Hjälp era hundar om dom är rädda.

torsdag 15 januari 2015

Rolig dörrstopp

Titta vad jag hittade!
På Byggnadsvårdsbutiken AB kan du köpa den här urgulliga dörrstoppen. Jag skulle kunna tänka mig att ha den i trädgården vid stugan, där skulle den göra sig perfekt.
Den kostar 775:- och är tillverkad i gjutjärn.
Gå in på deras sida för att beställa BYGGNADSVÅRDSBUTIKEN

Hund nyheter

Uppdaterar mig lite i hundvärlden och som alltid förfaras jag av hur onda vi människor är mot våra hundar.

Läste en artikel om en kvinna som fått avelsförbud i hemmet efter länsstyrelsens besök. Tack och lov för detta säger jag. Vill ni veta vad jag syftar på så läs mer HÄR

Såg även att det verkar som att det sprids en elak vinterkräksjuka hos hundar i Stockholmsområdet. Kan ha varit det Harry min mammas whippet fick häromdagen. Han kräktes och var dålig i magen ett dygn, sedan återhämtade han sig. Maila mig gärna om ni har kräksjuka hundar så kan jag lägga ut det här så att andra kan se att det går kräksjuka i området.

SKK skriver tips på hemsidan om du ska åka bil med hund på vintern. Läs mer på SKK

Tidningen och sidan Härliga hund skriver om stockholmarnas val av hund. Läs mer på HÄRLIGA HUND

 

måndag 12 januari 2015

Hunden skäller

Har du en hund som skäller i trädgården så fort det går nån utanför?
Tro mig, det är du inte ensam om. Det finns så klart olika beteenden även inom denna vaktande funktion. Det finns hundar som springer fram till staketet och bara skäller till, sedan finns det hundar som skäller och följer med objektet den skäller på, sedan finns det hundar som springer fram och tillbaka och skäller mest hela tiden. Alla dessa beteenden grundar sig i samma instinktshandling och grundläggande behov, att vakta det den tycker är sitt. Hur mycket en hund tycker är sitt territorium är helt olika beroende på ras och individ. Det finns raser som vaktar matte eller husse till raser som vaktar hela kvarter. Vissa raser har knappt någon vakt i sig överhuvudtaget men man kan ändå se att ibland lyser det igenom i vissa situationer. En labrador till exempel har inga som helst problem att släppa in främlingar i trädgården, men den kanske däremot vill vakta sitt märgben. Vakt behöver inte bara betyda att skydda sitt revir, det innefattar även egendom. Vakt finns hos alla våra hundar även om vi inte märker eller tänker på det.

Vaktandet har alltså olika funktioner. När hunden skäller på nåt som går utanför staketet så vill den göra flocken uppmärksam på att något är på gång att hända i närheten av reviret. Det kallas för att larma. Många små hundraser som är avlade på att larma gör det gärna och mycket, det beror på att de saknar det filter i öronen som många större hundraser har. De små raserna hör allt, registrerar och larmar. Filtret fungerar som en urskiljningsmekanism där vardagliga ljud inte registreras.  Skallet fungerar även som en signal eller en varning till den som går utanför trädgården att här innanför finns en det en flock så kom inte in.  Denna funktion gäller framför allt raser som har vakt som arbetsbakgrund. Vissa av dessa raser så som rottweiler ska kunna vakta stora områden på egen hand på dygnets alla timmar. Dessa måste tidigt tränas i att acceptera främlingar annars kan det bli svårt när hunden blir könsmogen och vaktegenskaperna stabiliseras.

Hundar som springer fram och tillbaka hela tiden och skäller kallas för pendlare. De påbörjar en handling som de inte kan slutföra. Till exempel så ser hunden en person gå utanför staketet, den rusar mot denna och skäller högljutt, innan den når fram till staketet så vänder den och springer skällandes tillbaka mot ägaren för att sedan göra om handlingen igen.  Detta pendlande bottnar i en osäker och stressad hund som inte vet vad den ska göra.  En sådan hund är alldeles utmärkt att hjälpa med skvallerträning. Det gör den mer säker på situationen och den lär sig lita både på matte och på nya människor, för ibland så händer det att den som går utanför faktiskt är på väg att hälsa på just er. Vi fokuserar oss på denna hund och hur vi ska adressera pendlingen.

Skvallerträning är en metod som jag rekommenderar till många hundägare och för att avhjälpa flera olika typer av problem. Inte alla, men många. Metoden hjälper framför allt stressade, rädda, osäkra och reserverade hundar. Den går ut på att lära hunden att se, men istället för att reagera och gå upp i varv så talar den om det för ägaren istället. Det ska löna sig att vara kvar hos ägaren och det ska kännas tryggt.

När man skvallertränar sin hund är det en fördel att göra det med klicker men man kan självklart göra det utan. Ska man använda klicker ska hunden vara "inklickad" först så att den vet att ett klick betyder bra! Man ska ha i åtanke att skvallerträning är ett krävande jobb för hundägaren som betyder engagemang och konsekvens men att det i slutändan ger långvarigt resultat. Det är ingen quickfix och ingen ytinlärning, vi förändrar hundens aktivitet i en handling.

Ett vaktbeteende får man aldrig bort helt, det är ett ursprungligt beteende för hunden. Vi kan däremot dämpa vaktandet till en rimlig nivå. Så istället för att fya och banna hunden kan vi belöna den för att den uppmärksammat något. (observera att denna metod inte lämpar sig för alla individer och vaktande beteende) Vissa skarpa raser kräver helt andra metoder redan från det att den är valp där man jobbar förebyggande.

När vi belönat den för att den uppmärksammat något är beteendet slut, den ska inte skälla, rusa dit, morra eller utföra någon annan handling än att skvallra för ägaren att den sett nåt. Skvallret är inget skall eller ljud, det är enbart ögonkontakt med ägaren.
Räkna med att träningen tar tid och att resultaten varierar. Alla kommer att se resultat och förändring men det beror helt på individ och hur mycket tid ägaren lagt ner.

Jag kommer nu att hänvisa er till en sida på min blogg där ni kan läsa skvallerträningens grunder. Denna metod kan ni applicera på en pendlande hund som sliter mellan olika handlingar. Stressnivån går ned och hunden dämpar sitt vaktande till en rimlig nivå.

På en pendlande hund kommer det vara mycket lättare att börja träna med koppel på hunden då du lättare har kontroll över rusningarna mot de som går utanför trädgården.

Skvallerträning

Gå längre ned på sidan så hittar du skvallringen.

onsdag 7 januari 2015

Harry slowmo

Nu har jag också hakat på trenden att filma i slowmotion så jag tänkte lägga ut ett klipp på Harry som test.

måndag 5 januari 2015

Bildarkivet

Kolla vilken fin bild jag hittade i arkivet
Harry Norton och Sigge

Nyårslöften

Har ni några nyårslöften? Jag har nog aldrig haft ett riktigt nyårslöfte, inte ett jag minns i alla fall som särskilt betydande. Jag har förmodligen avgett ett och annat löfte men det kan inte ha känts så viktigt när jag inte ens kommer ihåg det. I år har jag ett par stycken till och med. Ett hemligt som är viktigt att jag håller, sen har jag några smålöften som jag borde klara.

Ett löfte är att bli bättre på att lägga spår till Norton. Förra våren var jag duktig på det men nu på sista tiden har jag varit en riktig latoxe. Norton både behöver denna typ av berikning och han är riktigt duktig på det också. Jag hade börjat lagt med vinklar, blod och klöv så jag fattar inte att jag bara la av. Norton mådde så bra av det. I spårsekvensen uppfylls så många av hundens behov att denna aktivitet är svår att hitta motsvarighet till. Bättring bättring....

Ett annat av mina mindre löften är att fortsätta experimentera med hundgodis till Norton. Eftersom han har kronisk pankreatit och verkar vara väldigt känslig i magen utöver detta så vill vi inte ge starkt hundgodis från affären. Därför har vi provat egna varianter men inte hittat nån än så länge som klarar våra krav. Vi vill ha godis som inte kladdar i fickan, inte innehåller spannmål i stora mängder eller är för fett. Sist stod Janne vid spisen och kokade nötlever men den blev inget vidare. Hundgodis fungerar absolut bäst som belöning och motivation för Norton, dessutom är det ett roligt inslag i vardagen för hunden.

Vad har ni för löften till er och era hundar?

Kanske ska ni träna mer, prova på att tävla i nån gren, vara ute mer i skogen eller bara lära er uppskatta varann mer...? Det är egentligen självklara mål vi sätter upp som vi har dåligt samvete för, vi har bara döpt dom till nyårslöften. Nytt år nya tag eller nytt år nya möjligheter. Varför hade vi inte dessa möjligheter förra året? Så länge jag inte har några fysiska hinder så vet jag att jag bara är lat eller inte har lust.

Nu längtar jag bara till våren. Jag vill ut till sommarstugan, ta med mig hunden och mannen och stanna där till det blir kallt igen. Idag var vi där ute och lämnade lite grejer men det var inte alls nå skönt. Det är nästan kallare inne i stugan än utomhus just nu. Harry och Norton fick följa med och här står Harry utanför min systers stuga som vi passade på att titta till.
Jag och hundarna längtar.....

Nyår för Norton gick jättebra. Vi klarade oss undan närgångna raketer och smällare under dagen och på kvällen var vi inomhus med musik och tv. Vi fick sällskap av Linda och Passi som även han har haft turen att klara sig ifrån några hemska upplevelser. Däremot har jag fått höra av många som bor i stans östra delar att den fyrverkeributik som öppnat där inte blivit så populär av djurägare. Nästa år hoppas jag att demoskjutningarna av raketer sker utanför tätbebyggt område.