Att hundar får öroninflammation
är vanligare än vad man tror. Jag vet flera hundar som haft
inflammation en längre tid där symtomen inte varit
självklara. Det kan lättast upptäckas om hunden skakar
ovanligt mycket på huvudet. Annars är det svårt att
förstå att det kan vara öroninflammation.
Veterinärernas term är otit
och den vanligaste orsaken är jästsvamp eller bakterier som
bildas i örat. Om det kommer bakterier i ett friskt öra är
det oftast ingen fara, det måste vara gynnsamma förhållanden
i miljön för att bakterier och jästsvamp ska kunna
föröka sig.
Hundar med allergi kan lätt få
otit för att öronen är varma, svullna och trånga.
Raser med tunga hängande öron
har dålig luftcirkulation och har varma öron.
Om hunden har mycket mjällbildning
eller annan hudsjukdom kan den lättare få otit.
Det är viktigt att man dagligen
slänger en titt i öronen på hunden, det skriver jag
nästan varje vecka. Den så kallade dagliga översikten.
På så sätt ser du om örat förändras
eller om det börjar lukta annorlunda. Hundar som har mycket hår
i örongången kan behöva plockas, men inte alla.
Ibland har hunden så ont att den skriker om du kommer åt
örat, den kan klia i örat med tassarna och den kan få
en gulaktig goja i örat.
Om man inte tar hunden till veterinär
kan örat drabbas av stenos vilket innebär att örongången
förkalkas och svullnar igen. Hunden kan då få
allvarliga problem med nerver och balansen.
I vissa fall har infektionen pågått
så länge att vanliga örondroppar inte hjälper,
örat kan behöva spolas och hunden får äta
antibiotika. En vanlig öroninflammation avhjälps annars med
droppar man utskrivet av veterinär.
Ha koll på hundens öron.
