Jag vill inte att det ska bli som i Stockholm, där förslaget är att det ska råda totalt hundförbud vid lekplatser och plaskdammar. Folk får nog av lösspringande hundar som jagar och attackerar barn. Det är så allmänheten ser på våra hundar och de gör ingen skillnad på min och dessa hundar. De ser en hund och de känner avsky. Nä, just när jag tycker att fler dörrar öppnas för oss hundägare är vi snabba på att dra igen den efter oss då så många inte tar ansvar för sina djur. Kritiken mot oss är nog kanske inte obefogad, i alla fall inte om man följer media. Där står det om inte dagligen, så nästintill om hundattacker på människor. Är det så? Sker detta så ofta att vi måste förbjuda hundar i offentliga miljöer eller där det vistas folk?
I Katrineholm finns det fortfarande ställen där hunden är välkommen. På Djulö herrgård kan man sitta ute med hunden och fika. Norton fick följa med dit och han fick en skål med vatten:) Han följde även med till Ekenäs kvarn utanför stan där flera hundar satt med vid fikabordet. Att inkludera sin hund i livet är en självklarhet för mig och det är även viktigt att min hund inte stör övriga som vistas på samma område. Om jag inte har full koll på Norton kan jag heller inte koppla loss honom och tro att han ska vara kvar vid mig och inte kuta till första bästa för att hälsa. Jag önskar och hoppas att alla tar sitt ansvar så att dörrar för hundägare öppnas och inte stängs.
Förra sommaren ringde jag till Park och fritidsförvaltningen i kommunen och de säger att vi får vistas med hundar i parker och grönområden som sköts och ägs av kommunen. Låt oss ha detta kvar.
Här ligger Norton och njuter i Sjukhusparken.
