Jag heter Maria och hunden som sitter i mitt knä är min lilla Knut.
Hundar har alltid varit en stor del av mitt liv, min första hund köpte jag när jag var 18 år och det var en underbar whippetkille som hette Ville.Två år senare hade jag en till whippet som hette Winter, också en superkille. De kan du läsa om längre ned på sidan där jag tillägnar mina läromästare en tanke. Idag är jag utbildad hundpsykolog och instruktör vilket är jätteroligt. Utbildningen valde jag att genomföra på Hundoasen i Nynäshamn. Ett fantastiskt hundcenter med kurser för alla som vill arbeta med hund. Förhoppningsvis kommer jag få möjligheten att hjälpa många hundägare till ett roligt och spännande hundägarskap. Hur jag kan vara behjälplig kan du läsa om på sidan "kurser", där beskriver jag även hur en problemhundsutredning går till om du har problem i vardagen tillsammans med din hund.
För en tid sedan arbetade jag på ett hunddagis här i stan och fick då lära mig hur hundar fungerar i flock och hur viktigt det är för hundar med den sociala kontakten. Underbart vad hundar kan vara pedagogiska om man bara öppnar sig för deras språk. Har man väl gjort det kan man förstå hundar över hela världen då deras sätt att tala är universellt.
Jag hjälper gärna andra hundägare att förstå sina hundars signaler och beteenden vilket kan vara skillnaden mellan en bra och dålig relation.
Idag har jag och min sambo en liten stjärna i familjen som heter Norton, han är en dansk svensk gårdshund som det kommer stå mycket om i bloggen. Med honom tränar jag lydnad, freestyle och rally lydnad och med jämna mellanrum lägger jag upp hur träningen ser ut och hur han utvecklas. När andan faller på åker jag och Norton ut i skogen och lägger personspår vilket alltid är en tillfredsställande aktivitet både för människa och hund.
Norton har tyvärr haft en tung start i livet med en lång sjukdomsbild. Han fick tidigt problem med sin bukspottkörtel och har diagnosen kronisk bukspottkörtelinflammation. Jag skriver mycket om detta tillstånd då jag vet att många hundägare går igenom samma sak som mig och det finns väldigt lite information att få tag i. Kan jag hjälpa eller råda någon är jag glad.
Ni kan också läsa hur jag bestämde mig för att placera om min blandras hund Knut. Han har en helt egen sida där ni kan läsa om hur han har det idag jämfört med innan.
Jag kommer alltid på ett eller annat sätt att arbeta med hund då det är en stor del av min vardag och jag hjälper gärna andra med sitt hundägarskap.
Mina läromästare som är mycket saknade.
Ville som blev sex år var min första hund och den som gjorde att vinthundar för alltid kommer ligga mig varmast om hjärtat. Han föddes med en missbildning i ryggen som visade sig när han blev två år. Det kallas för en lumbalisation och de två sista kotorna växte samman vilket skapade svåra ryggsmärtor. När han var sex år levde han inte som en hund ska och framförallt inte en vinthund som vill springa.
Winter var en virvelvind som var mycket mer självständig än Ville. Winter kunde följa med vem som helst och var glad i alla. En riktig liten charmkille. Han hade en jobbig allergi mot damm och kvalster och hans immunförsvar var försvagat. Detta gjorde att han ofta fick infektioner som ledde till penicilinbehandling. När Winter var fyra år kraschade hans system och veterinären samtyckte att han gått igenom tillräckligt. Efter tre veckor utan att han svarade på någon behandling blev han så dålig att han knappt kunde stå upp så jag valde att ta bort honom
Det känns orättvist ibland att mina hundar inte fick leva i många år men jag tänker på dom ofta och en dag ska jag ha en vinthund igen. De är en mycket speciell typ av hund som på ett värdigt sätt lever livet till fullo men samtidigt har den humor.