Min lille prins Knut! Jag kan tänka mig att många undrar var jag har gjort av min hund Knut.
Efter mycket oro och svåra beslut har Knut flyttat till Carin som bor i skogen på en underbar gård utanför Åkerstyckebruk. Där har han fått frihet och lugn som jag så länge har önskat honom. På gården bor det även frigående höns och några katter och det bästa av allt, det finns ingen stadsstress. Knut kan nu leva ett normalt hundliv som han förtjänar och han mår bra nu när han kan gå lös hela dagarna på sin egen gård.
Då Knut alltid har varit en rastlös och orolig hund har det mesta av min tid gått åt till mycket passivitetsträning och ingen agility, lydnad eller annan pigg aktivitet. Redan första valptiden skrek han av rädsla när jag tog ut honom på gräsmattan. Han var rädd för människor och väldigt osäker i nya miljöer. Hade jag vetat då vad jag vet idag om hur viktigt det är med valptiden hos uppfödaren och val av föräldradjuren hade jag inte köpt valp från den kenneln. I min enfald trodde jag med rätt miljö och socialträning skulle det gå i rätt riktning. Självklart har valpköparen en stor roll i hundens utveckling men Knut har haft det jobbigt i hela sitt liv. Han har sista tiden hemma hos mig blivit riktigt dålig och haft svårt att komma till ro och rasta sig, gjort utfall mot människor och skällt på allt som kommer i hans väg. Han har varit väldigt stel i kroppen och överreagerat på saker som han egentligen inte haft anledning till. Veterinären hittar inget hälsofel på honom och inte heller kan jag se någon annan anledning till att han har det svårt förutom överbelastning och utbrändhet. Inte heller verkar det lätta av att äta avstressande naturläkemedel, få mängder av massage och lugnande träning.
En vinter bodde jag och Janne på landet en tid och Knut visade redan efter ett par dagar att han kan vara en lycklig hund om han får chansen. Där gick han lös, lekte, rastade sig och var orädd med svansen i topp. Då fick jag idén att låta honom få provflytta till någon som kan erbjuda honom det jag inte kan, miljöombyte!
Det har visat sig vara räddningen för honom och med facit i hand vet jag att jag har tagit rätt beslut hur svårt det än har varit. Knut går nu omkring på sin gård med svansen högt buren. Hela hållningen har förbättrats och han har fått mycket lättare för att varva ner och vila. Atmosfären på Carins gård utstrålar lugn och harmoni och ett bättre hem för Knut hade jag inte kunna fått. Knut är mycket förtjust i sin nya matte och det verkar ömsesidigt.
Jag önskar Knut och Carin en lycklig tid tillsammans!
Så här ser Knut ut idag när han strosar omkring på hans egna marker.
