Lite av varje

Både jag och Janne släpar omkring på förkylning just nu. Dålig tajming när vi fått nycklarna till vårt nya fritidshus. Nortons alldeles egna trädgård som vi jobbar på att hägna in. Men det var lättare sagt än gjort. Staket är visst jättedyrt att sätta upp och det kräver en hel del underhåll. Vi vill undvika att Norton kan ta sig ut ur trädgården så vill att staketet ska vara så nära marken som möjligt. Trä ruttnar om man hänger det för nära backen. Vi har därför kommit fram till att sätta upp villastängsel som är en billigare variant som heller inte kräver underhåll. Jättesvårt att hitta en hel uppsättning då flera stora kedjor inte har några mängder hemma. Tomten vi ska hägna in är stor och det behövs flera rullar av stängsel så det här kommer bli mycket intressant. Nödvändigt är det då Nortons välbefinnande är vårt välbefinnande och kan han njuta av sin nya gård lös så är det dags att börja stängsla.

På tal om inhägnader, är det någon som varit i den nya rastgården i stan? Jag har inte varit där ännu men det vore kul att få lite rapporter om det blev ett lyckat projekt. Mejla gärna.

Jag skulle även vilja få lite tips på bra flytvästar till hundar. I framtiden kommer Janne att köpa en båt och en given kamrat på sjön är Norton. Jag hade flytväst till Ville för länge sen men den är alldeles för stor för Norton, dessutom hade den västen inte den bästa passformen. Jag har sett att Hurtta har en flytväst men vet inte alls om den är bra.

Ska leta lite nya hundprylar nu..... delar givetvis med mig när jag hittar nåt kul.

TREVLIG MIDSOMMAR

Hoppas alla ni får en underbar midsommar och ta hand om alla fyrfota vänner

Enligt konstens alla regler

Igår var jag ute på promenad med Linda och hundarna och vi stötte på ett typexempel av den gamla skolan. När vi var strax utanför hemmet så såg vi att det kom en kvinna med sin hund. Då jag vet att hon har det kämpigt med den bytte vi sida av vägen för att underlätta i hundmötet. Hennes hund är av modellen större och den blir oerhört stressad när den ser andra hundar. Den gör utfall och skriker högt av frustration så vi tänkte hålla avstånd för fridens skull. Mötet gick ändå ganska bra men strax efter oss kom det en annan med hund som inte tänkte som vi. Han gick där med sin lilla sällskapshund utan en tanke på att den större hunden nu står på bakbenen och vrålar. Vi vänder oss om för att se vad det är som pågår och jag ser att ägaren till den stora hunden tar tag i hundens öra och vrider om det så hunden tjuter av smärta.

Detta var läran på många bruksskolor förr i tiden. På så vis avledde man hundens fokus. Jag har sett detta många gånger men aldrig sett det ge någon som helst effekt. Inte till det positiva i alla fall. Det resultat jag sett är strykrädda hundar utan något eget initiativtagande och utan glimt i ögat. Jag kallar det olyckliga  hundar. Jag har själv blivit otroligt frustrerad på mina hundar ibland och visst, jag har tagit i för hårt nån gång men av ren okunskap. Jag vet att det inte ger resultatet jag söker, jag har sett vilka metoder som leder till mina önskemål kring hund. Det tar längre tid men blir varaktigt och slutar med en lycklig hund. Relationen blir bättre och jag blir gladare. Är det inte det vi vill ha ut av vårt hundägarskap? En problemfri och sammansvetsad relation.

Min förra hund Knut hade flera stressrelaterade beteenden som jag hade väldigt svårt att träna bort. Han var en pendlare. När han såg något (en hund, en människa, en cykel etc) så sprang han mellan objektet och mig och skällde. Han påbörjade en handling som han inte kunde slutföra. Detta är typiskt stress och det spelade ingen roll om jag fyade hans beteende. Det snarare förvärrade det, han blev bara mer förvirrad. Det enda som hjälpte var ren och skär skvallerträning. Vi fick skvallra på allt. Det gav vissa resultat men den långvariga stressen som fanns i hans kropp kunde bara miljön hjälpa mot. Därför bor han nu på landet där han utan hot och faror kan leva i en trygg miljö utan att riskera stressrelaterade sjukdomar.

Hundmöten är ett stort problem som många har svårt att hantera. Det slutar oftast med att man känner ett misslyckande och en irritation gentemot hunden. Vissa tar till våld mot hunden medan andra viker av för att undvika hundmöten helt och hållet. Jag ser även folk som tränar och ger hunden en chans att lyckas och få bättre självförtroende. För när hundar visar aggressivitet i form av utfall är det alltid ett sätt att försöka få avstånd till den andra hunden. Om vi hundägare då gör den illa mitt upp i anfallet talar vi om för den hur farligt och obehagligt det egentligen är att möta andra hundar. Vi har bekräftat vad hunden känner. Sällan kommer denna metod att lyckas.

Försöker vi däremot skapa förtroende mellan oss och hunden, se till att den känner en trygghet att vara kvar vid vår sida har vi helt andra förutsättningar. Det är nästan alltid en lång väg att gå och den ser olika ut för alla men den bygger på samma grunder. Få bättre kontakt med hunden och visa den att du har kontroll i alla situationer du utsätter den för. Var hundens trygga plats.

Det är svårt, jag vet. Jag har även förståelse för att man tröttnar och tappar tålamodet. Ibland är man trött och stressad, har inte den tiden för träning med hunden. När man tycker att man provat allt gör man plötsligt saker för att man inte vet någon annan utväg. Det är ren okunskap.

Jag rekommenderar starkt skvallerträning i hundmöten och jag vet att det fungerar. Jag ger gärna  tips och råd eller privatträning för dig som känner att den provat allt annat. Tro mig,det finns fler sätt.

Bukspottkörtel inflammation

Norton hade ett skov kvällen/natten mellan tisdag och onsdag. Det började med att han såg hängig ut och svansen hängde utefter baken. Blicken var alldeles matt och han var inte sitt vanliga glada jag. Janne och jag bestämde oss då för att utelämna kvällsmålet då vi vet att en hund inte ska äta när det är ett akut tillstånd. Allteftersom kvällen led blev han sämre och han kräktes några gånger och mådde riktigt pyton. Den maktlöshet man känner när ens bästa vän lider är fruktansvärd. Jag ringde Strömsholm för lite råd och de tyckte vi kunde avvakta och se vad som händer. Förra gången Norton hade det akuta tillståndet gnydde han av smärta och då fick han komma in på kliniken i Katrineholm för dropp och smärtlindring. Den här gången var det inte lika illa men ändå oerhört jobbigt för honom. Janne vakade i soffan hela natten men på avstånd, Norton ville inte ha beröring då han troligtvis upplevde det som smärtsamt. Han piggnade till vid fyratiden på morgonen och hoppade upp till Janne i soffan. Han var mer vaken i blicken under morgonen och igår under dagen sov han djupt.

När han vaknade viftade han på svansen och bet husse i byxbenet. Det betyder att han vill ha mat! Men enligt kliniken i Katrineholm skulle vi hålla honom på svält ett dygn till för att låta bukspottkörteln repa sig. Han fick bara dricka vatten. Det håller vi helt med om då vi vet att allt som kommer ned i magen ger en reaktion på bukspottkörteln. Han klarade sig bra igår hela dagen utan mat och piggade på sig alltmer.

Idag är han sig själv igen och har ätit två pytteportioner vom. Det som är så svårt med sjukdomen är att vi kan inte för våra liv förstå vad som utlöste skovet den här gången. Även om det inte var något extremanfall så var det ändå jobbigt för honom och man såg att han slet. Han äter mat som innehåller 0% fett så vad kan det då vara. Mina efterforskningar hjälper mig ingenvart.

Det som utlöser akut pankreatit eller kronisk pankreatit kan vara:

• En infektion i kroppen
• Fetma
• Trauma
• Mediciner
• Diabetes
• Ålder
• Arv

Detta är de gemensamma nämnarna jag får fram av de flesta medicinska artiklarna. Det man sett och noterat på veterinärstationer är att vid jul eller andra högtider ökar antalet fall av diagnosen pankreatit. Det tros ha med att göra att hundarna då får ta del av många goda rester som ofta har en  hög fetthalt. Norton har aldrig ätit något annat än torrfoder eller färskfoder. Han har heller inte ätit sådan medicin som ska kunna påverka organen. Han är inte gammal så jag undrar vad som kan ha hänt i kroppen för att utveckla pankreatit.

Bukspottkörteln ska producera enzymer till tarmen som ska bryta ned födan så kroppen kan ta upp näring. När bukspottkörteln blir inflammerad produceras matsmältningsenzymer som frigörs inne i bukspottkörteln i stället för att skickas till tarmen. Dessa enzymer är skadliga och de bryter ned organet och kan skapa stor skada för framtiden.

När detta hände i förrgår kväll undrar jag verkligen varför? Ligger det och småpyr hela tiden tills det kokar över? Norton äter tre gånger om dagen och har en kost som borde vara gynnsam. Veterinären säger att han har kronisk pankreatit och löper större risk än andra hundar att få det akuta tillståndet igen och igen. Nu hoppas vi att det inte blir något mer och önskar Norton ett smärtfritt hundliv med allt som hör därtill.

Jag har en sida som beskriver lite utförligare om diagnosen kronisk pankreatit för dig som vill läsa mer. Den hittar ni till höger i spalten på startsidan.

Ta med hunden

Visst vill de flesta ta med sig hunden när familjen drar iväg på aktiviteter?! Vi vi i alla fall det och då menar jag inte sitta i bilen när resten av oss kliver ut. Det man ofta upplever är ett visst motstånd mot att välkomna hundar i offentliga miljöer. Ju bättre hunden sköter sig rent ut sagt desto större är chansen att hundar välkomnas. Det är upp till oss hundägare att föregå med gott exempel till caféer, restauranger, parker med mera så att de som bestämmer ser att hundar inte stör friden.

Jag vill inte att det ska bli som i Stockholm, där förslaget är att det ska råda totalt hundförbud vid lekplatser och plaskdammar. Folk får nog av lösspringande hundar som jagar och attackerar barn. Det är så allmänheten ser på våra hundar och de gör ingen skillnad på min och dessa hundar. De ser en hund och de känner avsky. Nä, just när jag tycker att fler dörrar öppnas för oss hundägare är vi snabba på att dra igen den efter oss då så många inte tar ansvar för sina djur. Kritiken mot oss är nog kanske inte obefogad, i alla fall inte om man följer media. Där står det om inte dagligen, så nästintill om hundattacker på människor. Är det så? Sker detta så ofta att vi måste förbjuda hundar i offentliga miljöer eller där det vistas folk?

I Katrineholm finns det fortfarande ställen där hunden är välkommen. På Djulö herrgård kan man sitta ute med hunden och fika. Norton fick följa med dit och han fick en skål med vatten:) Han följde även med till Ekenäs kvarn utanför stan där flera hundar satt med vid fikabordet. Att inkludera sin hund i livet är en självklarhet för mig och det är även viktigt att min hund inte stör övriga som vistas på samma område. Om jag inte har full koll på Norton kan jag heller inte koppla loss honom och tro att han ska vara kvar vid mig och inte kuta till första bästa för att hälsa. Jag önskar och hoppas att alla tar sitt ansvar så att dörrar för hundägare öppnas och inte stängs.

Förra sommaren ringde jag till Park och fritidsförvaltningen i kommunen och de säger att vi får vistas med hundar i parker och grönområden som sköts och ägs av kommunen. Låt oss ha detta kvar.

Här ligger Norton och njuter i Sjukhusparken.

Lite om mycket

Lite dåligt med bloggandet på sistone från min sida :( Vi har levt gott och varit och tittat på ett fritidshus som vi jättegärna vill ha. Vi ser redan hur Norton skrotar omkring i sin nya trädgård och har det bra. Som den gårdshund han är älskar han att vara i mina föräldrars trädgård, han vill inte vara inomhus ens när det är dåligt väder. Vi får väl se hur det blir med den saken men det skulle verkligen vara roligt att ha något eget.

Hemma i trädgården hos mina föräldrar glider katten Gordon omkring och hittar dom mest roliga viloplatserna. Jag tog ett kort på honom när han låg och vilade i en kruka. Antagligen var jorden i krukan sval att ligga på men det såg lite kul ut.

Norton har vuxit upp med Gordon som är en mycket snäll och tålmodig katt. Han har genomlevt flera vilda valpar och Norton var en av dom. Ibland när andan faller på så ligger han på lur nånstans i trädgården för att busanfalla hundarna.

Norton har varit skaplig i magen nu. För några veckor sedan började vi med att blanda i kokt potatis och morötter för att hjälpa kroppen att bryta ned proteinet. Dessutom äter han bara vom för tillfället för det är skonsamt. Vi tycker att hans mage är något bättre och han verkar sakta men säkert må allmänt bättre. Vi vet inte om det är för den färska stärkelsen eller om det var det att vi minskade antalet måltider per dag men lite bättre är det.

Jag har fått några mejl från hundägare angående bukspottkörtelinflammation och allt som hör därtill. Det är verkligen en fruktansvärd sjukdom och jag önskar det fanns fler svar man kunde få ta del av som hundägare. Forskare och veterinärer verkar inte veta så mycket och informationen som finns är bristfällig. Sjukdomen verkar ligga latent hos många hundar och utvecklas under en längre tid. Det verkar också vara plötsliga akuta fall som uppstår utan tillsynes orsak. Flera av hundägarna som har hört av sig har märkt under en längre tid att något med hunden är galet men man kan inte riktigt förstå vad. En gemensam nämnare verkar vara en ganska orolig hund som vill äta och gnaga på saker även när den blivit vuxen. Den verkar pendla mellan att vara helt bra ena stunden till att vara loj den andra. Jag måste söka mer svar och information om detta att dela med mig av då diagnosen ofta är traumatisk för både hund och ägare.

Ha det bra i sommarvärmen och ta hand om er och era fyrfota!