I ett tidigare inlägg så skrev jag om hur vi kastrerat Norton och att han samma stund som tratten åkt av bröt av klon på sporren. Så nu har han gått en vecka till med tratt för att undvika allt slickande på en öm sporre. Klon lossnade helt så det har läkt väldigt fint. Tack och lov har det varit torrt ute så vi har inte behövt krångla med vattentätt bandage och sånt. Såret efter klon har gått ihop och det har sett torrt och fint ut under hela läkningen. När jag var dagmatte åt manchesterterriern Lennox så bröt han en klo på en sporre som faktiskt var ganska svårläkt. Veterinären tog bort hela klokapseln och bandagerade men då det var blötväder och slask ute så var det svårt att hålla såret torrt och rent. Jag minns hur vi varje promenad fick tejpa platspåse runt för att hålla det fint.
Såret efter kastrationen har läkt jättefint och han verkar ta det hela med ro. Någon större förändring har vi inte märkt av än. Dels har det inte gått så lång tid och sedan har han fortsatt varit dämpad på grund av klobrottet. Däremot är det många hanhundsägare som redan efter två veckor märker av en liten förändring i hunden efter kastreringen. Många upplever att intresset för tikurin och andra starka dofter börjar avta.
Igår var det i alla fall dags att gå en lite längre tur vilket gladde oss alla. Norton var helt galen och ville busa hela tiden. Inte lätt att vara matte då som måste försöka hålla honom lugn när man själv blir glad av att se att han mår bra. Hursomhelst så har han mycket energi i kroppen efter tre veckors vila så jag har full förståelse för hans urspårningar. Resten av dagen var allt som vanligt och vi alla njöt av att Norton kunde ligga i soffan utan tratten. I morse däremot kl 5 så vaknade vi av att han låg och smackade och slickade sig runt munnen. Jag vet att hundar gör så när de behöver spy eller har ont i magen så vi tände lampan och såg att Norton låg i "böneställning" på golvet. Onej kände jag i hela kroppen då jag trodde det var dags för hans kroniska inflammerade bukspottkörtel igen att bli akut sämre. Jag tog ut honom på en liten promenad och han rastade sig som vanligt. Janne plockade upp Norton i sängen och masserade magen och efter en stund slappnade Norton av tills han somnade. Kort därefter började magen att köra och kurra högt. Trots att han piggade på sig är Janne hemma med honom idag om det skulle behövas ett akut veterinärbesök och han har heller inte fått någon mat ifall att det skulle vara bukspottkörteln som är irriterad. Kroppen startar igång bukspottkörteln vid födointag och om det är ett riktigt skov på gång så kan vi häva det genom att låta magen vila från mat. Under dagen så har Norton varit som vanligt som om det magonda aldrig hade hänt.
Jag har försökt att sätta mig in i kronisk pankreatit och vad det innebär för hunden. Detta kan du läsa om under fliken till höger på startsidan. Men vissa symtom eller tillstånd förstår jag mig inte på. Kan det ha varit ett skov på gång eller var det vanligt magknip? Böneställningen indikerar på att bukspottkörteln har reagerat på något men att det gick över så fort tyder på att det var något annat. Jag blir inte riktigt klok på det här ibland. Jag har läst lite under dagen om hundar som har magknip av alla olika slag och visst kan man se ett samband mellan kronisk pankreatit och andra magproblem. Vi får se om detta återkommer eller om det går tillbaka till vad det var innan. Det har ändå varit en längre period som varit lugn i hans sjukdomstillstånd.
Nu håller vi tummarna för Norton
måndag 23 mars 2015
torsdag 19 mars 2015
99 problems
Lilla, underbara Norton skulle just bli av med tratten i måndags då han bröt klon på ena sporren.
Jag hade just varit hos veterinären och tagit bort stygnen efter kastrationen och det var en pärs för Norton då han är riktigt rädd. Han är så rädd att han blir panikslagen så vi jobbade snabbt men det gick bra ändå. För att lätta på spänningarna i kroppen så åkte jag till mamma för att låta honom springa i trädgården. Även om det är absolut skönast för Norton så kan jag inte låta bli att känna en slags lättnad och frihetskänsla för honom då tratten åkte av och han fick springa fritt. Knappt tre minuter in i lösdriften så stannade Norton och såg märklig ut. Jaha, vad hände nu då, tänkte jag. Jag såg då att klon på ena sporren stod åt helt fel håll och det rann lite blod. När vi kom in till mamma så hade klon lossnat av sig själv och det blödde knappt något. Så nu går han fortfarande med tratt och de första dagarna fick han ha bandage. Nu peppar peppar hoppas vi att den lilla killen med 99 problems snart blir återställd så att han kan härja omkring som vanligt.
Jag hade just varit hos veterinären och tagit bort stygnen efter kastrationen och det var en pärs för Norton då han är riktigt rädd. Han är så rädd att han blir panikslagen så vi jobbade snabbt men det gick bra ändå. För att lätta på spänningarna i kroppen så åkte jag till mamma för att låta honom springa i trädgården. Även om det är absolut skönast för Norton så kan jag inte låta bli att känna en slags lättnad och frihetskänsla för honom då tratten åkte av och han fick springa fritt. Knappt tre minuter in i lösdriften så stannade Norton och såg märklig ut. Jaha, vad hände nu då, tänkte jag. Jag såg då att klon på ena sporren stod åt helt fel håll och det rann lite blod. När vi kom in till mamma så hade klon lossnat av sig själv och det blödde knappt något. Så nu går han fortfarande med tratt och de första dagarna fick han ha bandage. Nu peppar peppar hoppas vi att den lilla killen med 99 problems snart blir återställd så att han kan härja omkring som vanligt.
fredag 13 mars 2015
Ett hundhem
Hemma hos min moster och hennes familj hittar man många mysiga saker. Bland annat hittade jag dessa två skyltar som jag älskar.
Love them!!!
Äntligen tillbaka med dator och tid
Fick tillbaka min dator lagad och klar. Tråkigt det där när teknik som är en månad gammal går sönder. Men så är det och saker är saker. Norton däremot är vår lilla hund som vi värdesätter mest av allt. För en vecka sedan genomgick han en kastrering som gick bra och såret har läkt fint.
Tanken var att Norton skulle vara kvar till hälften i kenneln men eftersom han tidigt blev sjuk i kronisk bukspottkörtelinflammation så utgick han såklart ur avelsprogrammet. Tack och lov för att det finns uppfödare som inte avlar på sjuka hundar. Vi hade funderingar på att kastrera Norton direkt efter det men det var osäkert om han ens skulle kunna bli en gammal hund. Han insjuknade ett par gånger i pancreatiten och det var så pass illa att vi trodde att vi skulle få ta bort honom. Efter flera foderbyten mår han nu så bra att vi valde att kastrera honom av den anledning att det ständigt finns löptikar i området som stressar Norton till den grad att det påverkar hans vardag till och från.
Forskning kring kastrering av hanhundar har visat att vissa beteenden minskar medan andra förblir oförändrade. Hanhundar som är aggressiva mot andra hanhundar kommer förmodligen att vara det även efter kastration. Det handlar om invanda beteenden och osäkerhet som inte försvinner så lätt med testosteronet. Däremot blir hundar mindre rymningsbenägna då dofter efter tikar inte längre blir lika intressanta.
Nu hoppas vi att Nortons mage och tarm blir ännu bättre än vad den redan är då kroppen förhoppningsvis blir av med stresspåslaget av tikdofter. Och som vi vet är stressreaktioner nödvändiga för prestationer för stunden men under en längre tid får kroppen svagare immunförsvar och andra mindre bra följder.
Norton har varit jätteduktig med tratten och på måndag ska stygnen bort så då blir han fri. I sju dagar gick han inflacam som är både smärtstillande och antiinflammatoriskt. Även om Norton ska hållas relativt lugn en liten stund till så kommer vi ta med honom till stugan i det fina vädret. Att skrota i trädgården i koppel är bättre än att hänga inne och tråka, säger han ;)
Tanken var att Norton skulle vara kvar till hälften i kenneln men eftersom han tidigt blev sjuk i kronisk bukspottkörtelinflammation så utgick han såklart ur avelsprogrammet. Tack och lov för att det finns uppfödare som inte avlar på sjuka hundar. Vi hade funderingar på att kastrera Norton direkt efter det men det var osäkert om han ens skulle kunna bli en gammal hund. Han insjuknade ett par gånger i pancreatiten och det var så pass illa att vi trodde att vi skulle få ta bort honom. Efter flera foderbyten mår han nu så bra att vi valde att kastrera honom av den anledning att det ständigt finns löptikar i området som stressar Norton till den grad att det påverkar hans vardag till och från.
Forskning kring kastrering av hanhundar har visat att vissa beteenden minskar medan andra förblir oförändrade. Hanhundar som är aggressiva mot andra hanhundar kommer förmodligen att vara det även efter kastration. Det handlar om invanda beteenden och osäkerhet som inte försvinner så lätt med testosteronet. Däremot blir hundar mindre rymningsbenägna då dofter efter tikar inte längre blir lika intressanta.
Nu hoppas vi att Nortons mage och tarm blir ännu bättre än vad den redan är då kroppen förhoppningsvis blir av med stresspåslaget av tikdofter. Och som vi vet är stressreaktioner nödvändiga för prestationer för stunden men under en längre tid får kroppen svagare immunförsvar och andra mindre bra följder.
lördag 21 februari 2015
Norton vann på Dog News
Åhhhhh vad roligt!
Jag deltog i en tävling på Dog News där man kunde vinna en superfin hundbädd och jag vann.
Dog News är Sveriges största nyhetsblogg om hundar. Bloggen innefattar en mängd spännande, roliga, givande och ibland upprörande nyheter och inlägg om vad som sker i hundsverige. Du finner tips på hundprylar, lagar och regler kring hundbranschen, tävlingar där du kan vinna fina saker och massa annat läsvärt.
Den här fina bädden vann vår Norton
Tävlingen anordnades av DOG NEWS
Gå in, läs och njut av allt som rör hund!
Jag deltog i en tävling på Dog News där man kunde vinna en superfin hundbädd och jag vann.
Dog News är Sveriges största nyhetsblogg om hundar. Bloggen innefattar en mängd spännande, roliga, givande och ibland upprörande nyheter och inlägg om vad som sker i hundsverige. Du finner tips på hundprylar, lagar och regler kring hundbranschen, tävlingar där du kan vinna fina saker och massa annat läsvärt.
Den här fina bädden vann vår Norton
Gå in, läs och njut av allt som rör hund!
Inspiration
Kan ni precis som jag bli inspirerade av alla klipp man får se på duktiga hundar överallt på webben? Hundar som är superlydiga, som gör konster man inte kunde drömma om att en hund kunde utföra inspirerar till träning med sin egen. Ofta får man lust att träna sin egen hund och man tar tag i det men det rinner ut i sanden efter ett tag. Jag tror det beror på att många hundägare inte vet hur man ska komma vidare i träningen och därför ger man upp. Snart drar vårens alla kurser igång på hundklubbar runt om i Sverige och platserna fylls fort. Att gå en kurs är väldigt givande för både hunden och dig, man får tips och råd under kursens gång samtidigt som ni utvecklas. Jag blir alltid förvånad över hur lättlärda hundar är och innan man vet ordet av så ligger hunden före mig i träningen. När Norton och jag gick en kurs i rallylydnad på Vingåkers Hundklubb så avancerade han väldigt fort och jag upptäckte att det var jag som bromsade honom i utvecklingen. Jag upptäckte att för varje träningstillfälle så ökade Nortons mentala uthållighet och att jag som förare blev tvungen att lita på att han klarade av momenten utan för mycket styrning.
Alla hundar oavsett ras kan gå kurs. Det finns mängder med roliga kurser och alla går inte ut på att man ska börja tävla. Det finns kurser som går ut på att få en trevlig samhörighet i vardagen med hunden som jag tror många hundägare skulle ha nytta av. Vill man inte gå en kurs finns det även klubbar som erbjuder dig att vistas på deras område sålänge man betalar en medlemsavgift. Det kan vara ett bra alternativ för den som bara vill samla inspiration och träffa andra likasinnade.
Vi som har en vinterfrusen hund tränar istället inne i hemmets varma vrå under de kalla månaderna. Vi tränar på att få Norton att hämta saker till oss. Det började med att vi såg att Norton har ett stort intresse för att bära på saker. Detta utvecklade vi till att träna i apportering av diverse husgeråd. En gammal uttjänad stekspade blev snabbt en favorit då den är lätt att greppa. Intresset för detta fick Janne att då och då ta med sig en liten gosedjursnalle ut på promenaden som han under andra halvan av promenaden kommenderar Norton att bära hela vägen hem och han gör det med stolthet.
Har man en hund som älskar alla väder bara man får vara ute så är det alltid givande att lägga spår. Förra helgen följde jag med Lena ut i skogarna och la blodspår till hennes hund Oden för allra första gången. Lenas intresse i sin hunds välmående inspirerar mig också och jag vill gärna dela med mig här till er.
Oden är en Norsk buhund som är sju månader gammal. Han är en väldigt trevlig hund med stor aptit på livets äventyr. Han har ett utmärkt temperament som visar på lugn och trygghet. Matte Lena är jätteduktig på att ta tillvara på detta och behålla hans lugn i alla situationer.
Vi åkte ut en bit utanför stan där vi först lämnade Oden i bilen och gick en kort bit därifrån där vi la första blodspåret. Det räckte med fem till tio meter där vi avslutade spåret med köttbulle. Köttbullen kommer senare att ersättas med en klöv. Sedan la vi ett likadant spår på andra sidan vägen där snön inte var lika djup. Medan spåret fick ligga en stund gick vi en liten promenad med Oden som även passade på att bekanta sig med en häst som nyfiket kom travande i en hage. De två korta blodspåren till Oden visade sig intressera honom och Lena var tålmodig och lugn i hennes sätt att föra fram honom i spåret. Jättespännande att få följa den unga Oden i sitt framtida spårande och han visade stor kompetens för detta. Jag vill även tillägga att i pausen mellan spåren la sig Oden i snön och slappnade av och njöt av vyerna. Underbart!
Jag kommer med glädje att följa med flera gånger och bevittna utvecklingen av Oden och hans matte Lena. Jag hoppas att detta inspirerar fler hundägare att aktivera och berika sina hundar. Lena lärde sig att lägga blodspår och hon kommer ha enorm glädje av detta under Odens liv när hon ser sin hund arbeta och utvecklas.
Tack Lena för att jag fick följa med!
Alla hundar oavsett ras kan gå kurs. Det finns mängder med roliga kurser och alla går inte ut på att man ska börja tävla. Det finns kurser som går ut på att få en trevlig samhörighet i vardagen med hunden som jag tror många hundägare skulle ha nytta av. Vill man inte gå en kurs finns det även klubbar som erbjuder dig att vistas på deras område sålänge man betalar en medlemsavgift. Det kan vara ett bra alternativ för den som bara vill samla inspiration och träffa andra likasinnade.
Vi som har en vinterfrusen hund tränar istället inne i hemmets varma vrå under de kalla månaderna. Vi tränar på att få Norton att hämta saker till oss. Det började med att vi såg att Norton har ett stort intresse för att bära på saker. Detta utvecklade vi till att träna i apportering av diverse husgeråd. En gammal uttjänad stekspade blev snabbt en favorit då den är lätt att greppa. Intresset för detta fick Janne att då och då ta med sig en liten gosedjursnalle ut på promenaden som han under andra halvan av promenaden kommenderar Norton att bära hela vägen hem och han gör det med stolthet.
Har man en hund som älskar alla väder bara man får vara ute så är det alltid givande att lägga spår. Förra helgen följde jag med Lena ut i skogarna och la blodspår till hennes hund Oden för allra första gången. Lenas intresse i sin hunds välmående inspirerar mig också och jag vill gärna dela med mig här till er.
Oden är en Norsk buhund som är sju månader gammal. Han är en väldigt trevlig hund med stor aptit på livets äventyr. Han har ett utmärkt temperament som visar på lugn och trygghet. Matte Lena är jätteduktig på att ta tillvara på detta och behålla hans lugn i alla situationer.
Vi åkte ut en bit utanför stan där vi först lämnade Oden i bilen och gick en kort bit därifrån där vi la första blodspåret. Det räckte med fem till tio meter där vi avslutade spåret med köttbulle. Köttbullen kommer senare att ersättas med en klöv. Sedan la vi ett likadant spår på andra sidan vägen där snön inte var lika djup. Medan spåret fick ligga en stund gick vi en liten promenad med Oden som även passade på att bekanta sig med en häst som nyfiket kom travande i en hage. De två korta blodspåren till Oden visade sig intressera honom och Lena var tålmodig och lugn i hennes sätt att föra fram honom i spåret. Jättespännande att få följa den unga Oden i sitt framtida spårande och han visade stor kompetens för detta. Jag vill även tillägga att i pausen mellan spåren la sig Oden i snön och slappnade av och njöt av vyerna. Underbart!
Tack Lena för att jag fick följa med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)