Inspiration

Kan ni precis som jag bli inspirerade av alla klipp man får se på duktiga hundar överallt på webben? Hundar som är superlydiga, som gör konster man inte kunde drömma om att en hund kunde utföra inspirerar till träning med sin egen. Ofta får man lust att träna sin egen hund och man tar tag i det men det rinner ut i sanden efter ett tag. Jag tror det beror på att många hundägare inte vet hur man ska komma vidare i träningen och därför ger man upp. Snart drar vårens alla kurser igång på hundklubbar runt om i Sverige och platserna fylls fort. Att gå en kurs är väldigt givande för både hunden och dig, man får tips och råd under kursens gång samtidigt som ni utvecklas. Jag blir alltid förvånad över hur lättlärda hundar är och innan man vet ordet av så ligger hunden före mig i träningen. När Norton och jag gick en kurs i rallylydnad på Vingåkers Hundklubb så avancerade han väldigt fort och jag upptäckte att det var jag som bromsade honom i utvecklingen. Jag upptäckte att för varje träningstillfälle så ökade Nortons mentala uthållighet och att jag som förare blev tvungen att lita på att han klarade av momenten utan för mycket styrning.

Alla hundar oavsett ras kan gå kurs. Det finns mängder med roliga kurser och alla går inte ut på att man ska börja tävla. Det finns kurser som går ut på att få en trevlig samhörighet i vardagen med hunden som jag tror många hundägare skulle ha nytta av. Vill man inte gå en kurs finns det även klubbar som erbjuder dig att vistas på deras område sålänge man betalar en medlemsavgift. Det kan vara ett bra alternativ för den som bara vill samla inspiration och träffa andra likasinnade.

Vi som har en vinterfrusen hund tränar istället inne i hemmets varma vrå under de kalla månaderna. Vi tränar på att få Norton att hämta saker till oss. Det började med att vi såg att Norton har ett stort intresse för att bära på saker. Detta utvecklade vi till att träna i apportering av diverse husgeråd. En gammal uttjänad stekspade blev snabbt en favorit då den är lätt att greppa. Intresset för detta fick Janne att då och då ta med sig en liten gosedjursnalle ut på promenaden som han under andra halvan av promenaden kommenderar Norton att bära hela vägen hem och han gör det med stolthet.

Har man en hund som älskar alla väder bara man får vara ute så är det alltid givande att lägga spår. Förra helgen följde jag med Lena ut i skogarna och la blodspår till hennes hund Oden för allra första gången. Lenas intresse i sin hunds välmående inspirerar mig också och jag vill gärna dela med mig här till er.

Oden är en Norsk buhund som är sju månader gammal. Han är en väldigt trevlig hund med stor aptit på livets äventyr. Han har ett utmärkt temperament som visar på lugn och trygghet. Matte Lena är jätteduktig på att ta tillvara på detta och behålla hans lugn i alla situationer.
Vi åkte ut en bit utanför stan där vi först lämnade Oden i bilen och gick en kort bit därifrån där vi la första blodspåret. Det räckte med fem till tio meter där vi avslutade spåret med köttbulle. Köttbullen kommer senare att ersättas med en klöv. Sedan la vi ett likadant spår på andra sidan vägen där snön inte var lika djup. Medan spåret fick ligga en stund gick vi en liten promenad med Oden som även passade på att bekanta sig med en häst som nyfiket kom travande i en hage. De två korta blodspåren  till Oden visade sig intressera honom och Lena var tålmodig och lugn i hennes sätt att föra fram honom i spåret. Jättespännande att få följa den unga Oden i sitt framtida spårande och han visade stor kompetens för detta. Jag vill även tillägga att i pausen mellan spåren la sig Oden i snön och slappnade av och njöt av vyerna. Underbart!

Jag kommer med glädje att följa med flera gånger och bevittna utvecklingen av Oden och hans matte Lena. Jag hoppas att detta inspirerar fler hundägare att aktivera och berika sina hundar. Lena lärde sig att lägga blodspår och hon kommer ha enorm glädje av detta under Odens liv när hon ser sin hund arbeta och utvecklas.

Tack Lena för att jag fick följa med!