Det finns många hundägare som upplever att deras hund lever med rädslor. Det kan variera från lätt oro till ett panikartat tillstånd. Även om hundägaren upplever detta som besvärligt verkar det ändå vara okunskapen om hur man kommer tillrätta med det som är jobbigast att leva med. Hundar kan utveckla rädsla för en mängd olika saker som till exempel främmande människor, nya miljöer, höga ljud, barn eller andra saker som hör till vardagen. Varför hundar blir rädda är svårt att säga exakt, det är högst individuellt. Den kan vara ärftligt och det kan vara på grund av brist på erfarenheter. Det kan också bottna i trauman som satt djupa spår i hundens medvetna och hindrar den från att klara vissa situationer. Man ska heller aldrig glömma att från vargen kommer en viss försiktighet för främmande saker. Att leva med en rädd hund kan vara jobbigt för alla beroende på hur rädslan kommer fram. En hund som är rädd för raketer kan leva normalt resten av året medan hundar som är rädd för människor utsätts oftast för det varje dag. Det finns hundar som sliter så mycket med sina rädslor att de lever i ett ständigt stresspåslag.
Jag kan berätta om en sådan hund av egen erfarenhet. Min hund Knut var rädd och försiktig redan när jag hämtade honom som valp. Han var väldigt tillbakadragen och tog inga egna initiativ. Han utvecklade rädslor för allt han hade omkring sig i sitt dagliga liv och jag kunde inte hjälpa honom. Mitt misstag från allra första början var att inte miljö och socialträna honom tillräckligt, jag hoppades att det skulle ge med sig. Men det blev bara värre och värre. Tillslut levde Knut med stora spänningar i kroppen och under ständig stress. Han kände sig alltid hotad och var redo att fly eller fäkta dag som natt. Trots alla mina rehabiliteringsförsök visade det sig att ett miljöombyte var det som avgjorde allt. Han fick flytta ut på landet där hans värld helt plötsligt krympte och farorna försvann. Idag lever Knut med rädslor men han utsätts inte för dom, därför är han en mer avspänd hund som verkar gladare och positivare.
Nu behöver det inte vara så illa att man måste flytta med sin hund eller lämna bort den. Rädslor varierar som sagt i olika grader beroende på hur rädd hunden är. Vissa rädslor kan man aldrig rehabilitera medan andra är lättare att arbeta bort. Det går inte att säga i förväg om en hund kan rehabiliteras eller inte, det beror helt på hur hunden svarar på träningen och hur komplicerad rädslan är. Rädslan kan visa sig på många olika sätt, här är några:
En ökande stressreaktion och oro som att lägga svansen mellan benen, sänka huvudet, börja hässja eller vilja bort från situationen
Flyktförsök eller vilja gömma sig bakom eller under något.
Ovilja att gå fram till ett föremål eller en person som skrämmer den.
Flämtande, dreglande, darrande hund i trängda situationer. (Ex veterinären)
Hund som fäktar, visar aggression och gör utfall i trängda situationer då den inte kan ta sig därifrån. (Ex tvingas till ett hundmöte den är rädd för)
Chocktillstånd. (Ex apatisk)
Jag träffar ofta hundägare som har hundar som är rädda för främmande människor. Ibland tycker ägaren att det är pinsamt att hunden morrar eller skäller på främmande. Vi vill ju att våra hundar ska spegla oss och vara trevliga och öppna. Det här problemet kan man träna och man kan ta hjälp av sin omgivning. Resultatet varierar såklart beroende på graden av rädslan och hur mycket arbete man lägger ned. Men det är en vanlig rädsla som går att förebygga om man tränar socialträning i tidig ålder.
Vissa rädslor är uppenbara medan andra är mer diffusa. En hund som är rädd för höga ljud men inget annat är inte svår att läsa men en hund som mer eller mindre verkar rädd hela tiden kan vara jättesvår att läsa. Det kan då handla om något speciellt som hunden råkat ut för och inte blivit behandlad för, den kan då utveckla rädslor för allt möjligt och bli väldigt svårbehandlad. Hundpsykologer arbetar med att reda ut i trådarna, försöka rota fram varför hunden blev rädd från första början. Sedan lägger den upp en rehabiliteringsplan. Det kan vara ett enormt arbete och omöjligt för den som inte vet var den ska börja. I vissa situationer har valpen råkat ut för något redan hos uppfödaren och den nuvarande hundägaren står helt ovetande. Då kanske man aldrig får reda på orsaken till varför hunden är rädd.
Alla hundar kan bli rädda. Till och med specialtränade hundar kan bli rädda. Det är något som finns inom alla oss och det handlar om överlevnad. Ibland reagerar kroppen med flykt och ibland med kamp. Men det är när rädslan är ofta eller infaller tillsynes utan orsak och regelbundet som kroppen kan påverkas negativt. Det sker nämligen samma sak i kroppen som när hunden är stressad och sker detta ofta hinner inte stresshormonerna lämna kroppen och reserverna fylls inte på. Det blir en ond cirkel.
En ond cirkel kan det även bli om ägaren inte förstår hundens rädslor och befäster dom ytterligare. En ägare som ömkar en panikartad hund bekräftar att hunden gör rätt i vara livrädd. Ägare som bannar och fyar sin rädda hund bekräftar att situationen är obehaglig och obehagligare blir den om hunden inte skärper sig, då kan den rent av åka på stryk. Det kanske inte alls är medvetet av ägaren då den inte kan skilja på de olika beteendena som hundar har. Rädslan kan uppfattas som otukt och olydnad och bestraffas därefter.
Det finns flera olika sätt att träna sin hund och att rehabilitera den. Det tar väldigt lång tid och resultaten kan som sagt variera. Det finns ingen mall att gå efter utan behandlingarna sätts individuellt. Huvudsaken är att om man som hundägare misstänker att hunden lider av sina rädslor tar tag i det och hjälper hunden.
Det man kan göra som första steg är att ta hunden till en veterinär som kan utesluta sjukdom. Plötsligt utvecklade rädslor kan komma från att det gör ont nånstans. Sjukdomar som smyger sig på kan också visa sig som rädslor eller stress. Det här är omöjligt att utesluta utan en veterinärundersökning.
