Jag får ofta frågan om hur man går tillväga när hunden skäller och inte vågar hälsa på folk. Vissa går till utfall medan andra gömmer sig. Det är olika och det grundar sig ofta i hundens erfarenheter tidigare i livet. Jag har själv haft en hund (Knut) som inte litade på många människor här i världen. Hans tillstånd var en ständig stress och oro som grundade sig i valpstadiet och otillräcklig miljö och socialträning. Därför placerade jag om honom när han var fyra år då jag hade gjort allt som stod i min makt för att rehabilitera honom. Idag lever han på landet tillsammans med en underbar kvinna, katter och höns. Hoten från utevärlden är minimala och hans stressnivå har under det gångna året sjunkit enormt.
Men alla vill inte placera om hunden och jag tycker inte att man ska ta lättvindigt på detta beslut. Det finns mycket man kan göra innan man tar den vägen och man ska veta att rehabilitering av detta tar lång tid och kräver mycket av ägaren.
Senast igår fick jag frågan om vad man ska göra då hunden bara skäller och skäller när man träffar folk.
Tyvärr tror jag att den massiva explosion av aveln på småhundar har lett till ökade rädslor och andra beteenden som människan inte uppskattar. Varför? Jo, om tiken till valparna är stressad och rädd under dräktigheten kommer valparna att få ökade stresshormoner i kroppen. Detta utgör grunden till en hund som själv kommer bli stressad. Många uppfödare ignorerar detta för att de ser en potentiell pengako i sina kanske olämpliga tikar. Det finns en enorm efterfrågan på småhundar. Om denna valp sedan får otillräcklig miljö och socialträning i sina tidiga levnadsveckor så har man garanterat en arbetsam framtid framför sig.
Självklart är det så mycket mer än så, tiden hos uppfödaren och den nya ägaren avgör till väldigt stor del hur hunden kommer att bli som vuxen. Om valpen får vara med om flera obehagliga upplevelser kommer även detta att göra den mindre tålig mot yttre påfrestningar.
Men när man väl står där med en rädd och osäker hund som inte slutar att skälla på folk så blir man lätt rådvill. Man får mängder med tips och råd av omvärlden men inget verkar fungera. Vissa säger att man ska kasta kedjor mot hunden, andra att man ska ruska om den, och en tredje att man ska ignorera den.
Jag anser att man aldrig ska svara en rädsleaggressiv hund med aggressivitet. Då har man bekräftad hundens värsta tänkbara scenario. Att bruka våld innebär alltså att man ökar hundens stress i den situationen. I kroppen sker det ett stort stresspåslag och hunden handlar inte riktigt som den tänkt, den blir impulsiv då den styrs av adrenalin. En signal om att kämpa eller fly inträder då hunden känner sig hotad, för det är just vad den gör när den beter sig så. En hund som gör utfall eller på annat sätt visar rädsla mot människor känner sig hotad. Det behöver inte vara aggressivitet.
Man kan inte räkna med att man tränar bort ett sånt här problem på en vecka, ännu värre en dag som man ser på TV. Det kräver mycket från ägaren och man ska ha i åtanke att rädslor tränas nästan aldrig bort helt.
Jag är en stark troende i behavior adjustment treatment, skvallerträning och klicker. Dessa metoder bygger på att successivt stärka hundens självförtroende i svåra situationer. Den ska lära sig lita på sin ägare och sin omgivning och börja ta för sig av livet. Alla dessa tillvägagångssätt är tidskrävande men ger därefter långvariga resultat.
Om man inte vill jobba så mycket med sin hund så får man istället lära sin omgivning att ignorera hunden. Genom att ignorera den så får den aldrig något gensvar, inget händer överhuvudtaget. Om man har tålmodiga vänner som har tålmodiga hundar, barn eller vad det nu är hunden är rädd för så är det en utmärkt idé att träna med. Stå på behörigt avstånd och säg till alla att låtsas om som att hunden som skäller inte existerar. Det kan ta många minuter, till och med timmar de första gångerna men ju mer man tränar desto mer kommer hundens beteende att klinga av.
För att ta ett våldsexempel från ägaren: Min hund försöker attackera en annan hund. Min hund gör det för att den är rädd att bli påhoppad, det har hänt förut. Så den kämpar istället för att fly. Om det då är JAG som istället hoppar på min hund så har jag ju bekräftat att något jäkligt obehagligt kommer att ske fast från ett annat håll och helt oväntat. Hunden fick rätt och vid nästa möte kommer den att göra utfallet ännu värre och ännu ljudligare. Den kommer ihåg hur obehagligt det var förra gången.
Jag kan skriva om detta hur länge som helst och alla träningsmetoder bör individanpassas, allt är inte lämpligt för alla hundar. Men som regel om man tycker att man provat alla metoder och man är tömd på idéer så har man inte hållit sig till en och samma metod tillräckligt länge, man har gett upp för tidigt.
