Igår såg jag en gårdshund i stan, det gör man inte så ofta. Norton är givetvis finaste hunden men den här var också fin, lite mer högbent men annars lik Norton. Kul med fler gårdshundar i Kattne. Undra hur många vi skulle bli om man anordnade en träff för DSG i stan? Hehe, inte så många kan jag tänka mig.
Norton blir alltmer en vuxen hund och det märks på kroppen som är välmusklad och bred. Han spenderar en evighet vid tik-kissfläckarna och han har lugnat sig en aning. Självklart har det med övriga hälsan att göra men om man ser till helheten så har det valpiga försvunnit. Han är en hund med mycket humor som vet hur han ska få de flesta att skratta.
Han vevar med sin framtassar och han välter i soffan för att bli kliad på magen samtidigt som han håller mig i handen med munnen. Det ser så kul ut när han slänger undan benen på sig själv för att komma över på rygg. Han har också fått för sig att när husse eller matte viftar på tårna när vi sitter i soffan så är det jättekul att börja brottas med dom. Då springer han och hämtar sin favoritboll och puttar med den på fötterna. Dessutom vet han när det är matdags, då nyper han oss i knävecken för att valla oss snabbare till köket. Då är det svårt att inte skratta trots att man kanske borde vara lite allvarligare.
Alla hundar har sina egenheter och det är just det som gör dom till individer. Norton har en fantastisk personlighet och han är en väldigt snäll hund. Nu har han fått potatis och morötter mixat med den sedvanliga vommen. Rotfrukterna ska kokas till den mjukhet som vi människor vill ha den och i början var han lite skeptisk men nu slukar han dom utan att tveka. Kanske att dom har hjälpt lite.
