Jag funderar mycket kring allt som rör hund och ofta kommer tankarna ned här. Nu har det inte blivit så på sista tiden så ofta som förut då jag har mycket annat att göra. Men då och då är det kul att dela med sig av hundtankar och ibland håller andra hundmänniskor med mig och ibland inte.
När jag köpte min andra whippet för länge sen sa den uppfödaren att den här hunden är speciell, han är en sån där "kryddvalp". Det lät oerhört charmigt och lockande, vilken valpköpare vill inte ha en speciell valp? Det som menades med "kryddvalp" var att just den här hunden hade en utmärkande doft kring öronen och stack man dit näsan så kände man den här doften tydligt. Nu var det inte bara därför jag valde den här valpen men jag minns det så väl och detta fenomen har följt mig i tankarna genom åren. Varför jag tar upp detta här är av den enkla anledningen att den valpen var en hund med autoimmuna sjukdomar och allergier som visade sig när han var runt 5 månader. Nu är det så att Norton luktar "kryddigt" i ansiktet och han bär också på en kronisk sjukdom. Skillnaden är att Nortons doft sitter mellan ögonen, högst upp på nosryggen, whippetens doft satt runt öronen.
Är detta bara ett sammanträffande? Min teori som inte styrks av någon annan än mig själv, är att denna "kryddiga" doft man kan känna redan från att hunden är liten är en förvarning om att något i kroppen är i obalans. Det sitter många körtlar runt om på hundens kropp, däribland runt ögon och öron. Det skulle kunna vara så att det utsöndras hormoner och dofter i dessa körtlar beroende på vad som är i obalans och vilka hormoner som spelar in. Det kanske utsöndras från andra körtlar också men att vi känner av detta i hundens ansikte beroende på att vi oftast är där och pussar och gosar med hunden.
Jag tycker mig känna en skillnad på dofterna mellan hundarna. Även om whippeten är död sedan många år kan jag ändå minnas hur han doftade runt öronen. Den lukten var inte obehaglig på något sätt, den var faktiskt "kryddig". Nortons doft mellan ögonen är mer stickande i näsan och mer påtaglig. Janne och jag brukar skoja med Norton och kalla honom gödselstacken eller dyngstacken... Detta är dock bara ibland och jag har ännu ej noterat något samband. Jag söker efter ett mönster för att avgöra när denna doft framträder men kan inte säga att den har med något speciellt att göra. Kanske händer detta när bukspottkörteln är aktiv och startar igång någon hormonell process i Nortons kropp.
Jag har tidigare nämnt att hundar har en hälsningsprocess när de träffas och den är extra lång när hundar träffas för första gången. Ceremonin börjar med att de luktar varann i ansiktet, går vidare på halsen, ljumsken och sist baken. Forskarna tror att hälsningen går till på det här sättet för att de olika körtlarna som är placerade på dessa ställen talar om olika saker. Genom att lukta igenom hela kroppen på varann får hundarna veta hur gammal den andra är, vilket kön den har, om den är frisk, vilken hormoncykel hunden har och antagligen mycket mer än vi förstår. Om det är så tycker jag att min teori kring dessa "kryddvalpar" borde innehålla ett korn av sanning.
Anledningen till att två av mina hundar har doftat från körtlar är för att de burit på varsin sjukdom. De har inte bara haft olika dofter, de har även haft olika sjukdomar. Mina friska hundar har inte haft någon utmärkande doft.
Är det någon mer som har hört talas om "kryddvalpar"? Någon som har noterat starka dofter kring sin sjuka hund? Har ni tankar kring det här så kommentera gärna eller mejla.
