Hunden äter snö

Ny vecka med nya utmaningar, eller vad säger ni...?

Norton äter ganska mycket snö när vi är ute på promenad och jag kan inte riktigt utgöra varför. Vissa promenader äter han inget alls medan andra promenader käkar han ganska mycket. Det finns några tänkbara anledningar.

• Den första anledningen är att han alltid har gnagt i sig saker när han har haft ont i magen. Han åt småsten, mossa, grenar, tuggummi och en massa andra onyttiga saker när han var som sämst i magen och tarmen. Sedan att det visade sig härröra från bukspottkörtelproblemen gav en förklaring. Jag tror dock inte att han mår så dåligt längre efter foderbytet då han inte har några av de gamla symtomen. Han är lugnare över lag och han visar inte på smärta eller obehag som han tidigare gjort. Han har under en relativt lång period låtit bli att ta upp saker från marken vilket tytt på en klar förbättring. Därför talar det inte för denna anledning.
• Den andra anledningen är att ätandet sker i samband med att han fryser. Norton är verkligen ingen gårdshund i den bemärkelsen på vintern. Även om han gärna vill vara utomhus så skakar han efter bara några minuter. Han fryser så att håren reser sig och han blir alldeles stel. Ett täcke är ett måste när det blir minusgrader. Men att han väljer ut just små snökocker att äta verkar osannolikt om det är stressrelaterat. Då borde han ta upp annat också.
• Den tredje anledningen kan vara att han helt enkelt gillar att käka på snö så att det smälter i munnen. Men hundpsykologen i mig säger att det inte är den här anledningen. Om man ger Norton en uppgift på promenaden så koncentrerar han sig på den. Han har stor glädje av att bära på saker så jag utesluter inte den här anledningen helt och hållet.

Är det någon av er därute som har hundar som beter sig på det här sättet?

Norton med en napp i munnen som han bar omkring på med stolthet hela promenaden. Han släpper den inte ens när han kissar.

Rädsla hos hund

Det finns många hundägare som upplever att deras hund lever med rädslor. Det kan variera från lätt oro till ett panikartat tillstånd. Även om hundägaren upplever detta som besvärligt verkar det ändå vara okunskapen om hur man kommer tillrätta med det som är jobbigast att leva med. Hundar kan utveckla rädsla för en mängd olika saker som till exempel främmande människor, nya miljöer, höga ljud, barn eller andra saker som hör till vardagen. Varför hundar blir rädda är svårt att säga exakt, det är högst individuellt. Den kan vara ärftligt och det kan vara på grund av brist på erfarenheter. Det kan också bottna i trauman som satt djupa spår i hundens medvetna och hindrar den från att klara vissa situationer. Man ska heller aldrig glömma att från vargen kommer en viss försiktighet för främmande saker. Att leva med en rädd hund kan vara jobbigt för alla beroende på hur rädslan kommer fram. En hund som är rädd för raketer kan leva normalt resten av året medan hundar som är rädd för människor utsätts oftast för det varje dag. Det finns hundar som sliter så mycket med sina rädslor att de lever i ett ständigt stresspåslag.

Jag kan berätta om en sådan hund av egen erfarenhet. Min hund Knut var rädd och försiktig redan när jag hämtade honom som valp. Han var väldigt tillbakadragen och tog inga egna initiativ. Han utvecklade rädslor för allt han hade omkring sig i sitt dagliga liv och jag kunde inte hjälpa honom. Mitt misstag från allra första början var att inte miljö och socialträna honom tillräckligt, jag hoppades att det skulle ge med sig. Men det blev bara värre och värre. Tillslut levde Knut med stora spänningar i kroppen och under ständig stress. Han kände sig alltid hotad och var redo att fly eller fäkta dag som natt. Trots alla mina rehabiliteringsförsök visade det sig att ett miljöombyte var det som avgjorde allt. Han fick flytta ut på landet där hans värld helt plötsligt krympte och farorna försvann. Idag lever Knut med rädslor men han utsätts inte för dom, därför är han en mer avspänd hund som verkar gladare och positivare.

Nu behöver det inte vara så illa att man måste flytta med sin hund eller lämna bort den. Rädslor varierar som sagt i olika grader beroende på hur rädd hunden är. Vissa rädslor kan man aldrig rehabilitera medan andra är lättare att arbeta bort. Det går inte att säga i förväg om en hund kan rehabiliteras eller inte, det beror helt på hur hunden svarar på träningen och hur komplicerad rädslan är. Rädslan kan visa sig på många olika sätt, här är några:

En ökande stressreaktion och oro som att lägga svansen mellan benen, sänka huvudet, börja hässja eller vilja bort från situationen
Flyktförsök eller vilja gömma sig bakom eller under något.
Ovilja att gå fram till ett föremål eller en person som skrämmer den.
Flämtande, dreglande, darrande hund i trängda situationer. (Ex veterinären)
Hund som fäktar, visar aggression och gör utfall i trängda situationer då den inte kan ta sig därifrån. (Ex tvingas till ett hundmöte den är rädd för)
Chocktillstånd. (Ex apatisk)

Jag träffar ofta hundägare som har hundar som är rädda för främmande människor. Ibland tycker ägaren att det är pinsamt att hunden morrar eller skäller på främmande. Vi vill ju att våra hundar ska spegla oss och vara trevliga och öppna. Det här problemet kan man träna och man kan ta hjälp av sin omgivning. Resultatet varierar såklart beroende på graden av rädslan och hur mycket arbete man lägger ned. Men det är en vanlig rädsla som går att förebygga om man tränar socialträning i tidig ålder.

Vissa rädslor är uppenbara medan andra är mer diffusa. En hund som är rädd för höga ljud men inget annat är inte svår att läsa men en hund som mer eller mindre verkar rädd hela tiden kan vara jättesvår att läsa. Det kan då handla om något speciellt som hunden råkat ut för och inte blivit behandlad för, den kan då utveckla rädslor för allt möjligt och bli väldigt svårbehandlad. Hundpsykologer arbetar med att reda ut i trådarna, försöka rota fram varför hunden blev rädd från första början. Sedan lägger den upp en rehabiliteringsplan. Det kan vara ett enormt arbete och omöjligt för den som inte vet var den ska börja. I vissa situationer har valpen råkat ut för något redan hos uppfödaren och den nuvarande hundägaren står helt ovetande. Då kanske man aldrig får reda på orsaken till varför hunden är rädd.

Alla hundar kan bli rädda. Till och med specialtränade hundar kan bli rädda. Det är något som finns inom alla oss och det handlar om överlevnad. Ibland reagerar kroppen med flykt och ibland med kamp. Men det är när rädslan är ofta eller infaller tillsynes utan orsak och regelbundet som kroppen kan påverkas negativt. Det sker nämligen samma sak i kroppen som när hunden är stressad och sker detta ofta hinner inte stresshormonerna lämna kroppen och reserverna fylls inte på. Det blir en ond cirkel.

En ond cirkel kan det även bli om ägaren inte förstår hundens rädslor och befäster dom ytterligare. En ägare som ömkar en panikartad hund bekräftar att hunden gör rätt i vara livrädd. Ägare som bannar och fyar sin rädda hund bekräftar att situationen är obehaglig och obehagligare blir den om hunden inte skärper sig, då kan den rent av åka på stryk. Det kanske inte alls är medvetet av ägaren då den inte kan skilja på de olika beteendena som hundar har. Rädslan kan uppfattas som otukt och olydnad och bestraffas därefter.

Det finns flera olika sätt att träna sin hund och att rehabilitera den. Det tar väldigt lång tid och resultaten kan som sagt variera. Det finns ingen mall att gå efter utan behandlingarna sätts individuellt. Huvudsaken är att om man som hundägare misstänker att hunden lider av sina rädslor tar tag i det och hjälper hunden.

Det man kan göra som första steg är att ta hunden till en veterinär som kan utesluta sjukdom. Plötsligt utvecklade rädslor kan komma från att det gör ont nånstans. Sjukdomar som smyger sig på kan också visa sig som rädslor eller stress. Det här är omöjligt att utesluta utan en veterinärundersökning.

Hunden skäller

Har du en hund som skäller i trädgården så fort det går nån utanför?
Tro mig, det är du inte ensam om. Det finns så klart olika beteenden även inom denna vaktande funktion. Det finns hundar som springer fram till staketet och bara skäller till, sedan finns det hundar som skäller och följer med objektet den skäller på, sedan finns det hundar som springer fram och tillbaka och skäller mest hela tiden. Alla dessa beteenden grundar sig i samma instinktshandling och grundläggande behov, att vakta det den tycker är sitt. Hur mycket en hund tycker är sitt territorium är helt olika beroende på ras och individ. Det finns raser som vaktar matte eller husse till raser som vaktar hela kvarter. Vissa raser har knappt någon vakt i sig överhuvudtaget men man kan ändå se att ibland lyser det igenom i vissa situationer. En labrador till exempel har inga som helst problem att släppa in främlingar i trädgården, men den kanske däremot vill vakta sitt märgben. Vakt behöver inte bara betyda att skydda sitt revir, det innefattar även egendom. Vakt finns hos alla våra hundar även om vi inte märker eller tänker på det.

Vaktandet har alltså olika funktioner. När hunden skäller på nåt som går utanför staketet så vill den göra flocken uppmärksam på att något är på gång att hända i närheten av reviret. Det kallas för att larma. Många små hundraser som är avlade på att larma gör det gärna och mycket, det beror på att de saknar det filter i öronen som många större hundraser har. De små raserna hör allt, registrerar och larmar. Filtret fungerar som en urskiljningsmekanism där vardagliga ljud inte registreras.  Skallet fungerar även som en signal eller en varning till den som går utanför trädgården att här innanför finns en det en flock så kom inte in.  Denna funktion gäller framför allt raser som har vakt som arbetsbakgrund. Vissa av dessa raser så som rottweiler ska kunna vakta stora områden på egen hand på dygnets alla timmar. Dessa måste tidigt tränas i att acceptera främlingar annars kan det bli svårt när hunden blir könsmogen och vaktegenskaperna stabiliseras.

Hundar som springer fram och tillbaka hela tiden och skäller kallas för pendlare. De påbörjar en handling som de inte kan slutföra. Till exempel så ser hunden en person gå utanför staketet, den rusar mot denna och skäller högljutt, innan den når fram till staketet så vänder den och springer skällandes tillbaka mot ägaren för att sedan göra om handlingen igen.  Detta pendlande bottnar i en osäker och stressad hund som inte vet vad den ska göra.  En sådan hund är alldeles utmärkt att hjälpa med skvallerträning. Det gör den mer säker på situationen och den lär sig lita både på matte och på nya människor, för ibland så händer det att den som går utanför faktiskt är på väg att hälsa på just er. Vi fokuserar oss på denna hund och hur vi ska adressera pendlingen.

Skvallerträning är en metod som jag rekommenderar till många hundägare och för att avhjälpa flera olika typer av problem. Inte alla, men många. Metoden hjälper framför allt stressade, rädda, osäkra och reserverade hundar. Den går ut på att lära hunden att se, men istället för att reagera och gå upp i varv så talar den om det för ägaren istället. Det ska löna sig att vara kvar hos ägaren och det ska kännas tryggt.

När man skvallertränar sin hund är det en fördel att göra det med klicker men man kan självklart göra det utan. Ska man använda klicker ska hunden vara "inklickad" först så att den vet att ett klick betyder bra! Man ska ha i åtanke att skvallerträning är ett krävande jobb för hundägaren som betyder engagemang och konsekvens men att det i slutändan ger långvarigt resultat. Det är ingen quickfix och ingen ytinlärning, vi förändrar hundens aktivitet i en handling.

Ett vaktbeteende får man aldrig bort helt, det är ett ursprungligt beteende för hunden. Vi kan däremot dämpa vaktandet till en rimlig nivå. Så istället för att fya och banna hunden kan vi belöna den för att den uppmärksammat något. (observera att denna metod inte lämpar sig för alla individer och vaktande beteende) Vissa skarpa raser kräver helt andra metoder redan från det att den är valp där man jobbar förebyggande.

När vi belönat den för att den uppmärksammat något är beteendet slut, den ska inte skälla, rusa dit, morra eller utföra någon annan handling än att skvallra för ägaren att den sett nåt. Skvallret är inget skall eller ljud, det är enbart ögonkontakt med ägaren.
Räkna med att träningen tar tid och att resultaten varierar. Alla kommer att se resultat och förändring men det beror helt på individ och hur mycket tid ägaren lagt ner.

Jag kommer nu att hänvisa er till en sida på min blogg där ni kan läsa skvallerträningens grunder. Denna metod kan ni applicera på en pendlande hund som sliter mellan olika handlingar. Stressnivån går ned och hunden dämpar sitt vaktande till en rimlig nivå.

På en pendlande hund kommer det vara mycket lättare att börja träna med koppel på hunden då du lättare har kontroll över rusningarna mot de som går utanför trädgården.

Skvallerträning

Gå längre ned på sidan så hittar du skvallringen.

Harry slowmo

Nu har jag också hakat på trenden att filma i slowmotion så jag tänkte lägga ut ett klipp på Harry som test.

Bildarkivet

Kolla vilken fin bild jag hittade i arkivet

Harry Norton och Sigge

Nyårslöften

Har ni några nyårslöften? Jag har nog aldrig haft ett riktigt nyårslöfte, inte ett jag minns i alla fall som särskilt betydande. Jag har förmodligen avgett ett och annat löfte men det kan inte ha känts så viktigt när jag inte ens kommer ihåg det. I år har jag ett par stycken till och med. Ett hemligt som är viktigt att jag håller, sen har jag några smålöften som jag borde klara.

Ett löfte är att bli bättre på att lägga spår till Norton. Förra våren var jag duktig på det men nu på sista tiden har jag varit en riktig latoxe. Norton både behöver denna typ av berikning och han är riktigt duktig på det också. Jag hade börjat lagt med vinklar, blod och klöv så jag fattar inte att jag bara la av. Norton mådde så bra av det. I spårsekvensen uppfylls så många av hundens behov att denna aktivitet är svår att hitta motsvarighet till. Bättring bättring....

Ett annat av mina mindre löften är att fortsätta experimentera med hundgodis till Norton. Eftersom han har kronisk pankreatit och verkar vara väldigt känslig i magen utöver detta så vill vi inte ge starkt hundgodis från affären. Därför har vi provat egna varianter men inte hittat nån än så länge som klarar våra krav. Vi vill ha godis som inte kladdar i fickan, inte innehåller spannmål i stora mängder eller är för fett. Sist stod Janne vid spisen och kokade nötlever men den blev inget vidare. Hundgodis fungerar absolut bäst som belöning och motivation för Norton, dessutom är det ett roligt inslag i vardagen för hunden.

Vad har ni för löften till er och era hundar?

Kanske ska ni träna mer, prova på att tävla i nån gren, vara ute mer i skogen eller bara lära er uppskatta varann mer...? Det är egentligen självklara mål vi sätter upp som vi har dåligt samvete för, vi har bara döpt dom till nyårslöften. Nytt år nya tag eller nytt år nya möjligheter. Varför hade vi inte dessa möjligheter förra året? Så länge jag inte har några fysiska hinder så vet jag att jag bara är lat eller inte har lust.

Nu längtar jag bara till våren. Jag vill ut till sommarstugan, ta med mig hunden och mannen och stanna där till det blir kallt igen. Idag var vi där ute och lämnade lite grejer men det var inte alls nå skönt. Det är nästan kallare inne i stugan än utomhus just nu. Harry och Norton fick följa med och här står Harry utanför min systers stuga som vi passade på att titta till.

Jag och hundarna längtar.....

Nyår för Norton gick jättebra. Vi klarade oss undan närgångna raketer och smällare under dagen och på kvällen var vi inomhus med musik och tv. Vi fick sällskap av Linda och Passi som även han har haft turen att klara sig ifrån några hemska upplevelser. Däremot har jag fått höra av många som bor i stans östra delar att den fyrverkeributik som öppnat där inte blivit så populär av djurägare. Nästa år hoppas jag att demoskjutningarna av raketer sker utanför tätbebyggt område.