Välkomna!



Älskar ni också hundar? Lever ni med hund eller önskar ni göra det? Hur ni än förhåller er till hundar så finns det säkert något i min blogg som är läsvärt.


tisdag 20 maj 2014

Hundar avel och andra tankar

Hunden – vår följeslagare och vän.

Hur kom det sig att människor och hundar blev ett team egentligen? Vi människor verkar ha ett omättligt behov av att styra, dominera och kontrollera och hunden verkar vara ett perfekt ämne för just det ändamålet. Hunden är vår underordnade i mångas ögon och den ska följa och lyda. Mer och mer öppnar hundägare dessa strikta ögon och börjar se hunden för vad den är, en riktigt lojal vän. Kanske den ärligaste och icke dömande vän.

Ett fungerande samspel mellan en hund och dess ägare kan få mig att börja gråta av lycka. Att se en uppvisning eller en video på en träning där både människa och hund är överlyckliga och sammansvetsade. Eller att se en border collie valla sina får med outtröttlig energi samtidigt som den har hundra procent fokus på sin herde.

Norton är en riktig bästis. En sån där man blir glad av att hänga med och dra ut med på äventyr ibland. Okej, till och från grälar vi på varann när han dragit runt mig på en promenad när han har sådär extremt mycket överskottsenergi. Men allt som oftast skrattar vi ihop och har mysigt. Jo, det är sant! Vi skrattar tillsammans, när vi skojar så garvar jag och han viftar då på svansen så att den nästan lossnar. Ju mer jag skrattar desto mer svänger hans svans. Han förstår när man är på bra humör och då kommer han till mig i soffan och ställer sig på min mage och skrattar. Han är en snäll hund som man får göra nästan vad man vill med. Jag borstar hans tänder flera gånger i veckan, klipper klor och rensar öron utan protester. Han tyckte till och med att det var roligt att få sina kortison tabletter.

Nu för tiden har många hund som sällskap, som substitut för barn, kompis och familjemedlem. Den gamla hårda skolan har luckrats upp och det konstanta dominans utövandet försvinner alltmer. Folk förstår att om man är en tillgång och en resurs för sin hund kommer den att följa ändå.

Man kan fundera över hur domesticeringen av hund såg ut och hur det gick till. Några orädda vargar som sökte sig till människor för mat, kanske började dessa vakta människorna mot inkräktare och på så vis uppstod det ett samförstånd. Det är ungefär så forskare tror att det gick till och troligtvis utvecklades vargens arbete till att börja valla, jaga och vakta. Då och då slängdes rester och köttben ut till de tama vargarna så att de stannade kvar. När människan sedan började med selektiv avel var hela karusellen igång och det resulterade i de raser vi har idag. Det här skedde för ungefär 10 000 till 15 000 år sedan enligt arkeologiska fynd. Det var även då vi blev bofasta och började odla marken.
Men det finns annan forskning som med hjälp av DNA visar att vi samarbetat långt längre än så, närmare 100 000 år.

Jag funderar mycket kring det här med hund som ni förstår. Jag har länge varit aktiv inom hästsport och har sett samma utveckling där som med hundar. Allt fler djur blir sjuka, skadade och får andra förbluffande problem. Det verkar bli så när vi lägger oss i naturens lagar. När uppfödare väljer ut ett lämpligt par för att föra vissa gener vidare kan det ibland uppstå misstycke. Djuren har ingen lust och människorna får tvinga dom till en parning. Modern forskning säger att dessa tillfällen handlar om att djuren känner att de inte är kompatibla med varandra. De strävar efter att få överlevnadskraftiga avkommor och därför väljer dom inte varandra när hormonerna inte stämmer överens med varann. Istället för att lyssna till naturen skapar vi problem åt oss själva. Följden verkar bli svaga och sjuka djur, precis som förutspått om vi varit uppmärksamma.

Var tionde hund har någon form av allergi, många raser har benägenhet för autoimmuna sjukdomar, dysplasi, och en mängd andra kända sjukdomar. Näst efter människan är hunden den som besöker doktorn flest gånger i livet. Hunden börjar få folksjukdomar som vi ser hos människor. Rodeshian ridgeback har en kam med hår längs ryggen som växer åt motsatt håll. Denna kam av hår har gett rasen dess namn och forskning visar att genen som gör detta möjligt är samma gen som ger dermoid sinus (ett allvarligt ryggmärgsbrock). Risken för en irländsk varghund att få skelettcancer är trettio gånger högre än andra raser och samojeden löper åtta gånger högre risk än andra raser att få diabetes. Detta säger ”Forskning och Framsteg.”

Svenska kennelklubben kartlägger flera olika kända sjukdomar där arvsmassan är förändrad genom avel och detta görs via DNA prov. Dessa resultat ska sedan kunna användas av uppfödare för att dessa ska kunna undvika att välja djur som bär på gener som inte ska föras vidare. Därför är det så viktigt att vi är seriösa i vår uppfödning och att vi gör vad vi kan för att ta fram hälsosamma djur.

Är inte det viktigt för alla? Våra älskade hundar förtjänar väl att leva under de bästa förutsättningar? Så ekonomiskt drivna är väl ändå människan att den kan se längre än summan för en valpkull och se summan av den totala veterinärräkningen och all möda vi utsätter hunden för. 

Nåväl nu ska jag sluta fundera för den här kvällen men det lär komma fler tankar kring det här. Eftersom vi lever med en hund som har en problematisk sjukdomshistoria intresserar detta mig. Jag lägger ingen skuld på enskilda uppfödare, jag funderar och undersöker hur verkligheten ser ut bakom allt detta. 

Innan 1800-talet är jag övertygad om att dessa problem inte fanns mer än i enskilda fall. Det var först då vi avlade fram exemplar enbart efter hur de såg ut utan en tanke på något annat.